Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
41
nomiska kris uppträtt som hemsökt hela världen
och vars verkningar lämnat djupa spår hos alla
kategorier av människor i allmänhet och de
arbetande massorna i synnerhet. Den förklarar,
att en väsentlig förbättring av läget i första hand
endast kan åstadkommas genom en minskning av
arbetstiden.
Det är ett obestritt faktum att de tekniska
framstegen kräva en minskning av arbetstiden,
vars första etapp är 40-timmarsveckan, ett från
hela fackföreningsrörelsen framställt, berättigat
krav.
Kongressen är övertygad om att orsakerna till
den nuvarande situationen äro att söka i den
oerhört snabba utvecklingen i maskinellt hänseende
av de tekniska hjälpmedlen inom
textilindustrin ■— liksom inom alla industrigrenar — och
att den fullständiga bristen på proportion mellan
produktion och konsumtion hos massorna
försvårar läget.
Med anledning därav betonar kongressen den
oundgängliga nödvändigheten och obestridliga
möjligheten av införandet av 40-timmarsveckan,
som är ett av medlen för mildrande av de
oerhörda verkningarna av den ekonomiska krisen,
och förklarar vidare, att de vetenskapliga och
tekniska framstegen icke uteslutande få tjäna till att
förbättra arbetsgivarnas ekonomi, utan de skola
även tjäna till att underlätta arbetarnas arbete
och öka deras välbefinnande.
Den erinrar om, att det är varje ansluten
organisations plikt att kräva denna nödvändiga
reformering av arbetstiden, som måste förverkligas
genom internationell sociallagstiftning.
För uppfyllande av detta brådskande krav
uppmanar kongressen å ena sidan de anslutna
förbunden att utöva ett ständigt tryck pä
regeringarna i respektive länder för åstadkommande av
denna reform och å andra sidan vädjar
kongressen till arbetarerepresentanterna i
Internationella Arbetsbyrån att göra allt vad de kunna för att
uppnå ett positivt och slutgiltigt resultat vid den
kommande internationella arbetskonferensen.”
2. Rörande skiftarbetet.
”Kongressen fördömer hela skiftsystemet, som
med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget
och produktionsförhållandena förlorat sitt
existensberättigande, med undantag för de företag
där arbetet icke tillåter avbrott i driften.
Kongressen beslutar att fortsätta att arbeta
mot detta system i den övertygelsen att
skiftarbe
tet är skadligt för alla arbetare och att dess
avskaffande därför vore av synnerligen stor social
betydelse och i arbetareklassens intresse ur såväl
moralisk som fysisk synpunkt.
Kongressen uppdrager åt internationalens
sekretariat att inbjuda Internationella Arbetsbyrån
att verkställa en undersökning rörande
skiftarbetet i de olika länderna och att utarbeta ett
förslag till en internationell överenskommelse för
borttagande av skiftarbetet.”
Beträffande isynnerhet skiftarbetet
blev diskussionen högintressant. Två
huvudlinjer voro företrädda. Den ena,
som gick ut på ett fördömande utan
vidare av allt icke absolut nödvändigt
skiftarbete, företräddes av i första hand de
engelska bomullsarbetarnas
representanter, medan den andra, som ifrågasatte om
icke en förkortning av arbetsskiften till
t. ex. 6 timmar med kompensation för
arbetstidsförkortningen vore att
föredraga, hade sina förespråkare på bl. a.
belgiskt och skandinaviskt håll. Då vi här
nödgas avstå från att gå närmare in på
frågan förutsätta vi emellertid att vi
inom kort skola kunna återkomma till den
i annat sammanhang.
Rationaliseringen och flerstolssystemet.
I denna fråga höll engelsmannen A.
Naesmith ett i alla avseenden utmärkt
inledningsanförande, på vilket följde en
både lång och livlig överläggning, varpå det
uppdrogs åt den för ändamålet tillsatta
kommissionen, i vilken även det svenska
förbundet, som förut meddelats, var
representerat, att utarbeta ett uttalande.
Detta, som senare antogs, fick följande
lydelse:
”Den 14: de internationella
textilarbetarekongressen motsätter sig icke de
rationaliseringsme-toder, vilka
1) förbättra maskinerna;
i) åstadkomma fulländade produktionsmetoder;
3) öka avsättningen av varor; eller
4) medelst vetenskapliga arbetsmetoder öka
produktionen samtidigt som de minska tröttheten
hos arbetarna och därigenom dessas hälsa och
välbefinnande ökas, så att arbetet för dem
gestaltar sig behagligare.
Vi motsätta oss dock, såsom förut, på det
bestämdaste införandet av arbetsvillkor, varigenom
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
