Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1938 - Arbetsbyråns direktör om det ekonomiska läget i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
TEXTIL ARBETA REN
möda lyckats resa. Skulle ett nytt allmänt
krig bryta ut, så synes det oundvikligt att ett
fullständigt sammanbrott blir följden."
Efter denna överblick över den allmänna
situationen, vilken visar, trots allt, att en stor
del av den tidigare uppnådda ekonomiska
framgången nu återvunnits, övergår
arbetsbyråns direktör till att uppgöra ett slags
socialpolitisk balansräkning för det förflutna
året. Och denna ger ett starkt intryck av
uppnådda positiva resultat.
"Det första och viktigaste kriteriet är
situationen på arbetsmarknaden, och ur denna
sysselsättningssynpunkt kan det icke vara
någon tvekan om att i de flesta länder
industriarbetarna befunno sig i en mycket
gynnsammare ställning 1937 än de gjort någon gång
sedan 1929. De indextal som sammanställts av
Internationella arbetsbyrån för världen i dess
helhet visa, att arbetslösheten låg just
ovanför 1929 års nivå." För alla länder med
undantag av Tyskland gäller det att den
allmänna ekonomiska framgången medfört eri
allmän löneförhöjning. Utvecklingen och den
vidare utbyggnaden av socialförsäkringen
fortsätter framgångsrikt. Andra tecken på
framsteg finner man på bostads- och
folknäringsfrågornas områden. "Om det vore
möjligt", säger Mr Butler, "att isolera sociala
fenomen ocli bedöma dem med fullständigt
bortseende från de ekonomiska och politiska
förhållanden av vilka de i stor utsträckning
äro bestämda, så skulle man kunna påstå att
i stort sett de senaste åren varit präglade av
betydande framsteg. Olyckligtvis är det så
att under den nuvarande ekonomiska och
politiska situationen kunna dessa framsteg e.j
betraktas såsom säkra och varaktiga. Först
då rimliga politiska och ekonomiska
förhållanden åter inträtt, kunna de vunna
framgångarna verkligt konsolideras. Ty det kan icke
ofta nog upprepas, att inga varaktiga sociala
framsteg äro möjliga utan verklig ekonomisk
framgång och att utan verklig fred mellan
nationerna den ekonomiska framgången är
till stor del illusorisk och vilande på en
vacklande grund."
Arbetstidsspörsmålet.
Den viktiga frågan om arbetstidens
förkortning behandlas i ett särskilt kapitel i
denna direktörsrapport. Som man vet, utgjor-
de spörsmålet om en generalisering av denna
reform en av de viktigaste punkterna på
dagordningen för årets internationella
arbets-konferens, vilken vid sina överläggningar
rörande detta ämne hade tillgång till en av
arbetsbyrån utarbetad synnerligen omfattande
dokumentation. Mr Butler visar hurusom
arbetstidsförkortningen, vilken först
framfördes som en nödfallsåtgärd vid bekämpandet
av de ödeläggande sociala verkningarna av
depressionen, efter hand kommit att
betraktas som nästa etapp i det sociala
framåtskridandet.
Det framhålles i rapporten, att det icke
varit något sådant överväldigande jordskred
hänemot 40-timmarsveckan, som det var mot
48-timmarsveckan 1919. Medan det under
1936 togs ett stort steg framåt i detta
avseende genom införandet av 40-timmarsveckan i
Frankrike, Nya Zealand och Spanien, så
genomfördes under 1937 ingen dylik allmän
reform i något land, endast vissa partiella
arbetstidsförkortningar på en del håll. I
själva verket var det under 1937 snarare en
tendens till förlängning än till förkortning av
den verkliga arbetstiden. Arbetstiden har
utsträckts i länder som befinna sig i krig
liksom i vissa andra länder, vilka bedriva en
kraftig upprustning. Sålunda har det
konstaterats, att "arbetstiden förlängts i två
länder som f. n. befinna sig i krig’’ — Japan och
Spanien — och längre arbetstid har också
inrapporterats från "länder i vilka
krigsbe-redskapssynpunkter nu överskugga alla
andra hänsyn".
Internationella arbetsbyråns direktör
påvisar de mest utmärkande dragen i de
arbetstidsförkortningsreformer, som genomförts i
en del länder och uppehåller sig särskilt vid
"det franska experimentet". Ur denna
överblick drar han den slutsatsen, att tendensen
hän emot en kortare arbetstid fortsätter
ehuru hämmad av vissa "tydliga temporära"
förhållanden. Av intresse är att märka, att
direktören till slut, efter att ha utförligt
citerat den resolution i
arbetstidsförkortningsspörsmålet, som antogs vid den nordiska
sam-arbetskommitténs möte i Stockholm den 18
augusti 1937, och i vilken bland annat
antydes lämpligheten av att ’
’arbetstidsförkortningen genomföres etappvis såväl
ifråga om timantal som omfattning", resumerar
de nu föreliggande förutsättningarna för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
