Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
TEXTILAR BET ÄREN
med ett starkt negativt eller oppositionellt
sinnelag. Kritiken i all ära, såvida den är saklig
och befogad, men den aktivitet som
företrädesvis yttrar sig i kritik, är inte alltid till
nytta.
Det gemensamma strävandet, själva saken,
måste alltid komma i allra första hand. Om
så är fallet, och vi dessutom göra vårt bästa
för vår gemensamma sak, då äro vi på rätt
väg. Då blir det något bevänt med det, som
vi syssla med. En sund aktivitet skapar
resultat, och dessa skänka arbetsglädje och
arbetslust. Härav eggas vi till nya
ansträngningar, och så gå våra strävanden framåt.
Man kan ofta få höra ungefär följande
resonemang: Ja, vår förening arbetar inte som
den borde. Ingen fart och fläkt. Inga
initiativ, inget intresse. — I många fall äro
dessa anmärkningar alldeles riktiga. Synd bara
att de missnöjda inte fortsätta sina
funderingar så här: Hur skall det gå till, att få någon
ändring? Kanske det till någon del är mitt
eget fel, att det är som det är? Ja, inte har
jag alltid gjort min plikt. Men nu skall jag
bättra mig. Här måste det bli annat av!
Hur många dra väl dessa slutsatser och
besjälas av verkligt goda föresatser? Hur stor
procent av de goda föresatserna bli månne
förverkligade? Vår egen erfarenhet säger oss
nog, att många goda föresatser aldrig bli
omsatta i handling. Tyvärr.
Yi borde alla varmt och redligt
eftersträva, att föra de goda föresatserna ut i
gagnande gärning. Det borde sålunda vara oss
angeläget att hjälpa till med arbetet inom
föreningslivet och med verklig energi gå in för
våra samfällda strävanden. Om vi gå till
våra organisationsuppgifter med en god vilja
och ett varmt hjärta, och i medvetande om att
vi inte alltid kunna räkna med omedelbara
resultat, så ha vi alla förutsättningar att lyckas
i våra bemödanden. Yi arbeta då lugnt och
tryggt, med stadig sikt framåt.
Det finns vissa naturer, som sakna nog
ihärdighet och tålamod för att ägna sig åt det
långsamma, gradvisa uppbyggnadsarbetet.
Man vill ha allt på en gång. Om detta inte
går för sig, avstår man helst från att göra
något, och kritiserar i stället dem, vilka ligga i
selen. En sådan inställning är väl i viss mån
förklarlig. Den bottnar i vissa
karaktärsbrister och i saknad av ett så att säga historiskt
sinne. Mången mäter med alltför små och
missvisande tidsmått. Den som stått med i
arbetet en längre tid eller ägnat vår
verksamhet närmare uppmärksamhet, vet att åtskilligt
vunnits. Det skulle naturligtvis kunna
uträttas mera, om vi alla gjorde vårt bästa.
Man kan inte rimligtvis begära, att en
person skall ligga i på samma sätt beständigt.
Somliga ha kanske fått för många uppdrag,
och ha därför tröttnat. Andra ha fått andra
plikter och intressen, t. ex. gentemot sin
familj. Idealet är att man söker begränsa sina
uppdrag, men att man inte helt kopplar av,
utan i stället gör en insats på någon post.
Detta har sin stora betydelse för vår rörelse
liksom för oss själva, rent personligt.
En del av vår aktivitet bör inriktas på att
vinna de yngre och nyare medlemmarna för
de inre arbetsuppgifterna. Om vi vädja till
deras ambition och arbetsvilja, torde vi ofta
ha utsikt att vinna gehör. Vi, som på ett eller
annat sätt äro verksamma, kunna nog göra
åtskilligt för att vinna de mera passiva och hos
dessa skapa intresse och arbetslust. Ett mera
allmänt och planmässigt studiearbete skulle
säkerligen vara välgörande genom att stegra
aktiviteten och skapa betingelser för goda
insatser.
Detta problem: att skapa ett stegrat
intresse, en starkare arbetsvilja, är i vår tid ett
synnerligen aktuellt spörsmål. Vi ha så
mycket som splittrar och skiljer, och så många
olika intressen, som vill lägga beslag på oss. Tänk
blott på den stora söndringen i politiskt och
religiöst avseende. För de yngres del har
vissa nutidsföreteelser, såsom idrotten, filmen
och det brokiga nöjeslivet i övrigt, lyckats
fånga alltför mycket intresse. Det är därför
nödvändigt att vi gå fram med mera allvar
och eftertryck för våra strävanden och att vi
göra vårt yttersta för att vinna ungdomen
härför.
Allt är visst inte sådant, som vi skulle
önska. Detta är dock ingen anledning att fälla
modet. Låt oss ta vara på den arbetsvilja som
verkligen finns och söka skapa intresse,
varhelst vi komma åt. På så sätt skall det lyckas
oss att förvandla de passiva medlemmarna till
aktiva. Det skall bli en smittande fart och en
friskare fläkt. Det är ju så vi vilja ha det.
Må det då också vara oss alla angeläget, att
befrämja en utveckling i denna riktning!
V. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
