Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
TEX T ILARB K T AREN
Gatubild från Bradford.
är kantade av bilar, och de speciella flatbottnade
båtarna, "punts", gungar i massvis mellan de
större flodbåtarna.
London har även en mängd industrier, men här
har jag ingen möjlighet att titta på textilindustrin,
utan måste fara norröver. Jag har valt en tråkig
och enformig väg, som helt enkelt är tröstlös i
jämförelse med all den vackra natur, jag sett förut
i andra länder och som jag ju också vet finns i
England, men det tycks inte vara människorna i
industricentra i allmänhet beskärt att få njuta av
vackra omgivningar. Undantag gives dock.
Silhuetten är späckad av skorstenspipor och
svarta husrader i de städer eller större platser
vi då och då passerar. Jag är själv nästan svart
av all stenkolsröken och längtar ivrigt att
komma fram till målet, Bradford, ylleindustrins
centrum.
Jag borde ha hunnit vänja mig vid färgen, men
det är ändock med en viss överraskning och
ledsnad jag finner, att Bradford är precis lika svart
som alla andra städer, jag farit förbi, och
dessutom strilar regnet ner och gör det hela ännu
tristare. På vägen till hotellet ser jag ett enda
något så när vitt hus, som sticker av mot de andra
jämnt svarta till kulören. För att avhjälpa det
urtråkiga i exteriören — det ser ut som om alla
enklare bostadshus i engelska städer skulle,
möjligen med någon variation, vara stöpta i ungefär
samma 1’orrn — finns en liten ovanligt grön
gräsmatta med några blommor och en låg buxbomshäck
framför varje hus i flera kvarter. Det verkar
visserligen mera välvårdade gravar än trädgårdar,
men man accepterar dem dock tacksamt som ett
avbrott i den svarta enformigheten. En
bidragande orsak till tristessen är tydligen också det
faktum, att jag råkar komma på en söndag, då de
flesta människor i England är på landet.
En vanlig vardag sätter mera sprätt på staden,
även om denna inte förändrar färg precis.
Rådhuset, som faktiskt skulle vara en riktigt snygg
byggnad, om den hade sin ursprungliga färg, är
svart som kol liksom de andra byggnaderna. Men
människorna ser så fräscha och fina ut i sina ljusa
kläder, att man förvånar sig över att de bara kan
åstadkomma det.
De flesta engelska städer har en omfattande
areal, som icke står i proportion till antalet
invånare. Bradford utgör icke något undantag.
Största àeler. bor inte i stadens centrum, utan där
ligger affärer och kontor och fabriker, och dessutom
vill de inte gärna bo i stora hyreshus, utan före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
