Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TEXTILAR BET ÄREN
Polen och Sverge som denna fråga är ordnad
genom lagstiftning. Det framgick dock att
de övriga ländernas arbetareorganisationer
äro i livlig verksamhet för att få frågan
ordnad på liknande sätt. Av redogörelsen
framgick vidare att antalet semesterdagar inom de
olika länderna äro följande: Frankrike 12,
Danmark 12, Norge 12, Sverge 12, Polen
12, Belgien max. 8, Holland 2,5 samt
Schweiz upp till 12 dagar. I England och
Finland förekomma inga bestämmelser om
semester. Den i nämnda fråga antagna
resolutionen var av följande innehåll:
"Den i Stockholm samlade 16: de
Internationella Textilarbetarekongressen
bemärker med tillfredsställelse de framsteg,
som gjorts sedan kongressen i Blackpool
i frågan rörande betald arbetaresemester
och uttalar sin glädje över att dessa
framsteg åstadkommits tack vare den rätt
förda aktionen från vår International och till
denna anslutna organisationers sida.
Kongressen förklarar, att den med alla medel
komn.er att fortsätta kampen för att få
betald arbetaresemester genomförd i alla
lä).der.
Kongressen begagnar tillfället
protestera mot sådant egenmäktigt organiserande
av den betalda semestern, som påtvingats
arbetarna i diktaturländerna.
På grund av att arbetsgivarna
intensifiera rationaliseringen till det yttersta blir
betald arbetaresemester alltmer en
nödvändighet, och av denna anledning kräver
kongressen, att särskild och bättre
lagstiftning skall genomföras för minderåriga och
kvinnor anställda inom textilindustrin.
Kongressen uttalar sig för omedelbara
åtgärder i alla de länder, där
Genèvekonven-tionen ännu icke blivit ratificerad, i syfte
att åstadkomma dylik ratificering. Den
förpliktar sig att göra allt vad i dess makl
står för att åstadkomma betald semester
om två veckor per år för alla textilarbetare,
semesterersättningen att utgå på basis av
den uppnådda verkliga förtjänsten och
oavsett om vederbörande arbetare bytt
anställning under loppet av året."
Kollektivavtal, löner och arbetsmetoder.
I denna fråga var förbundsordföranden
i det Svenska Textilarbetareförbundet, Wenn-
ström, rapportör. I sitt inledningsanförande
redogjorde han för det Svenska
Textilarbetareförbundets arbetssätt och kollektivavtal.
Han rekommenderade kollektivavtalssystemet
såsom varande lämpligt även för andra
länder, vilka eventuellt icke har sådant, men
vände sig samtidigt med skärpa mot vissa
uttalanden som gjorts att genom lagstiftning
fastställa ett visst löneläge.
Fackföreningsrörelsens rörelsefrihet och anpassning skulle,
enligt inledarens mening, starkt kringskäras
med en lagstiftning i detta avseende. De
under diskussionen lämnade redogörelserna
visade, att de flesta ländernas
textilarbetareorganisationer numera ha kollektivavtal,
undantagandes Holland, Finland samt Schweiz.
Efter diskussionen beslöt kongressen
antaga följande resolution i frågan:
"Den 16: de Internationella
Textilarbetarekongressen i Stockholm, som med oro
iakttagit tillintetgörandet av anslutna
organisationer i flera europeiska länder, där
diktatorerna tagit makten, och är upprörd
över behandlingen av
fackförbundsfunktionärer och undertryckandet av arbetarnas
sociala, ekonomiska och fackliga rättigheter,
betonar ånyo den arbetande klassens rätt
att skapa fria organisationer till skydd för
arbetsvillkoren, åstadkommande av rimliga
löner och förbättrande av den arbetande
klassens levnadsvillkor.
Fackföreningsrörelsen har visat, att
arbetarna äga erforderliga kvalifikationer för
att taga ansvaret för de statliga
angelägenheterna och i fråga om annan offentlig
förvaltning.
Rätten att underhandla om och sluta
kollektivavtal har ernåtts efter mångårig
kamp, och det är nödvändigt att denna rätl
bibehålles för att arbetarklassens
levnadsstandard skall kunna förbättras.
Kongressen vädjar därför till de
församlade delegaterna att vidtaga sådana
åtgärder i sina respektive länder, som
säkerställa bibehållandet av fria organisationer
och kollektivavtalsprincipen, så att
rimliga löner enligt likalönsprincipen och
minimilön för alla arbetare garanteras.
Kongressen kräver vidare, att ökad produktion
skall resultera i en allmän förbättring av
arbetsvillkoren och högre löner, så att
arbetarnas levnadsstandard höjes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
