Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de manliga vuxna arbetarna i tvåskiftarbete skulle
visserligen en halv timmes rast kunna uttagas
utan att avtalets bestämmelser rörande gränserna
tör arbetstidens förläggning vid detta slag av
arbete rubbas, men som regel sätta arbetarna stort
värde på att få sluta arbetet kl. 22, då många ha
lång väg hem och kommunikationerna icke alltid
äro sådana, att buss, tåg eller spårvagn går efter
kl. 23, och dessutom skulle vissa svårigheter
uppstå i sådana fall, där manliga och kvinnliga
arbetare arbeta på samma skift. Även med hänsyn till
treskiftarbetare skulle en försämring av da
bestämmelser, vi lyckats få in i vårt riksavtal,
rörande bestämda gränser för arbetets påbörjande
och avslutande riskeras.
Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att
arbetet vid skiftarbete ju icke är mindre
ansträngande än vid dagarbete, utan tvärtom torde
vara psykiskt mera tröttande på grund av att
arbetet pågår i ett sträck utan någon, längre rast
som vid dagarbete, borde enligt vårt förmenande
samtidigt med att skärpta bestämmelser rörande
raster införas i lagen den bestämmelsen jämväl
intages i lagen, att den sammanlagda arbetstiden
under veckan skall vara högst Ifi timmar vid
skiftarbete, ävensom en bestämmelse ,om att
skiftarbetarna skola kompenseras för denna 3 timmar
kortare arbetstid i jämförelse med dagarbetare, t. ex.
i form av högre lön eller procentuell ersättning
eller dyl.
Skulle det visa sig omöjligt att få in en
bestämmelse i lagen rörande maximering av
arbetstiden för skiftarbetare till 45 timmar per vecka
respektive en bestämmelse om kompensation åt
skiftarbetarna för den kortare arbetstiden, ämna
vi — då vi anse det vara av vital betydelse, att
lagens bestämmelser rörande raster skärpas —
försöka att i våra avtal få in en bestämmelse om kor
tare arbetsvecka vid skiftarbete resp.
kompensation, åt skiftarbetarna för den kortare arbetstiden.
Enligt vårt förmenande vore det lämpligast att
i lagen införes en allmän föreskrift om bestämda
raster jämte ett stadgande om undantag från
denna föreskrift i de fall, då förhållandena så kräva,
på så sätt, som skett i 9 § arbetstidslagen för
detaljhandeln av den 18 juli. Föreskrivande a,v en
viss minimirast skulle måhända onödigtvis
komplicera frågan.
Vad beträffar minderårigas raster lämnar
visserligen nu gällande bestämmelser i 14 § 2 mom.
samma lag vissa direktiv, vilka emellertid icke
synas vara tillräckliga, utan vid tvåskiftarbete,
för vilket arbete minderåriga fyllda 16 år tyvärr
alltjämt kunna användas, få de minderåriga ofta
arbeta hela skiftet utan rast och försöka äta
under arbetets gång. Ibland kan t. o. m. denna
sistnämnda möjlighet vara utesluten. Att detta måste
anses vara fullständigt förkastligt under de år
ungdomen växer och utvecklas torde ligga i öppen
dag, och vi ha också påtalat förhållandena i flera
fall och även i samband med aktualiserandet av
minderårigas användande i skiftarbete år 1933, i
samband varmed åldersgränsen för användande av
minderåriga i skiftarbete fastställdes till 16 år.
I vår inlaga till Socialstyrelsen vid detta tillfälle
påtalade vi vissa fall i Göteborg och Krokslätt, där
skiften voro förlagda mellan kl. 6—22 och där
arbetarna icke hade någon rast under skiftet, utan
finge intaga föda under arbetets gång, i den mån
tillfälle därtill gavs, d. v. s. produktionen fick icke
bli lidande därpå. I många fall fingo arbetarna
också vänta med att äta till dess skiftet var slut,
d. v. s. de fingo här vara utan mat i minst 8
timmar. Samma förhållande är fortfarande rådande
även, vid andra företag.
Svårigheterna att åstadkomma rättelse och
förmå arbetsgivaren att iakttaga de bestämmelser
rörande raster, som redan finnas i lagen, torde j
första hand kunna hänföras till det förhållandet,
att vuxna arbetare ofta äro beroende av de
minderårigas arbete i så måtto, att dessa senare
an-tingen utföra handräckning åt de vuxna arbetarna
eller på annat sätt äro dem behjälpliga i deras
arbete eller utföra något slag av förarbete, såsom
spolning etc. Arbetsgivarna äro också mindre
benägna att anställa minderårig arbetskraft, om de
måste räkna med kortare arbetstid för dessa,
varigenom den minderåriga arbetskraften skulle möta
svårighet att komma in i produktionen under de
år, som äro lämpliga för utbildning i ett yrke och
under vilka de minderåriga äro för gamla att
utföra t. ex. en springpojkes arbete.
Genom införandet av skärpta bestämmelser
rörande raster i allmänhet skulle dessa svårigheter
helt elimineras, men även om en allmän skärpning
av bestämmelserna rörande raster icke skulle
kunna genomföras är det enligt vårt förmenande
nödvändigt, trots ovannämnda svårigheter, att den
nuvarande bestämmelsen i 14 § 2 mom.
arbetarskyddslagen ersattes med en bestämmelse, vari lämpligen
fastställes såväl rasternas antal och längd som
deras förläggande under arbetstiden. Men även i så
fall vore det önskvärt, att i lagen samtidigt
införes en bestämmelse rörande begränsning av
arbetstiden för minderåriga skiftarbetare till exempelvis
högst 45 timmar per vecka respektive en
bestämmelse om kompensation för den kortare
arbetstiden. Detsamma gäller dock även här, att det vik-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
