Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskostnaderna.
Återigen ha levnadskostnaderna i Schweiz
stigit, nämligen till 46,8 % i slutet av mars i år
jämfört med levnadskostnadsläget i slutet av augusti
1939. I slutet av december uppgick ökningen till
45,5 %. I de tre viktigaste grupperna hade
förhöjningen i slutet av mars uppnått följande siffror:
Livsmedel ____ 59,9 % (den 31.12.42: 58,6 %)
Bränsle ...... 34,5 % ( „ „ 34,1 %)
Beklädnad ... 91,8 % ( „ „ 87,5 %)
ENGLAND.
Arbetslönerna.
I föregående nummer av Textilarbetaren var
införd en artikel rörande arbetslönerna i England,
men utrymmet tillät icke ett mera ingående
resonemang i ämnet vid denna tidpunkt. Då emellertid
vissa kompletterande upplysningar kunna vara av
intresse för bedömandet av de angivna
genomsnittsförtjänsterna, lämna vi några ytterligare
uppgifter ur tidningen "The Economist".
I artikeln anges kanske något missvisande
genomsnittslönerna i stället för genomsnittsför_
tjänsterna, men även om icke något missförstånd
uppstod i samband med föregående artikel bör i
varje fall i det följande noga skiljas mellan
genomsnittslöner (alltså timlöner) och uppnådda
genomsnittsförtjänster, därför att uppgifterna här
närmast gälla en jämförelse mellan dessa.
Vid beräknandet av de i föregående artikel
angivna genomsnittsförtjänsterna ha en hel del
faktorer medräknats, såsom ökning av timlönerna,
mera fullständig sysselsättning med längre
arbetstid än normalt och ökat nattskiftsarbete, utökning
av ackordsarbetet och förändringar i proportionen
män, kvinnor, pojkar och flickor, anställda inom
olika industrigrupper.
Den verkan, var och en av dessa faktorer haft
på förtjänstläget, kan icke exakt bedömas.
Timlönerna ökade i genomsnitt mellan oktober 1938
och juli 1940 vid en veckas full sysselsättning,
exklusive övertid, mellan 10 och 11 %, under det
att de uppnådda genomsnittsförtjänsterna visade
en ökning av 30 % under samma tid. I juli 1941
hade timlönerna ökats med 18 % och
genomsnittsförtjänsterna 42 % i jämförelse med tiden före
kriget. Från oktober 1938 till juli 1942 ökades
timlönerna och de uppnådda
genomsnittsförtjänsterna med 24 % respektive 60 %. Skillnaden
mellan ökningen i timlönerna och de uppnådda
förtjänsterna har varit avsevärd. En av
huvudorsakerna till denna skillnad under krigets tidigare
skeden var förmodligen ökningen av arbetstiden
och införandet av nattskift, ökningen av
arbetstiden synes emellertid icke ha varit så omfattande,
åtminstone att döma av en artikel i "Economic
Journal" för juni—september 1942, signerad av en
mr Kaldor, vari han uppskattar ökningen av
antalet arbetstimmar per arbetare till i genomsnitt
6 % mellan åren 1938 och 1940 och till 9 % mellan
åren 1938 och 1941. Sedan 1941 har emellertid icke
någon ytterligare ökning inträtt; om någon
förändring skett, så har det snarare varit fråga om
en reducering, ökningen av skillnaden mellan
fastställda timlöner och uppnådda förtjänster
under år 1942 kan sålunda icke förklaras av någon
ökning i arbetstiden. Huvudsakligen är
förklaringen förmodligen att finna i den ökade omfattningen
av ackordsarbete och i en ökning av
ackordsarbetarnas produktivitet; en större del av ökningen i
förtjänsterna mellan juli 1941 och juli 1942
återspeglar med andra ord en förbättrad effektivitet.
Denna tendens, säger tidningen, var naturligtvis
att förvänta under det tredje krigsåret och som ett
resultat av nedgången i luftbombardemangen, men
den var icke desto mindre uppmuntrande.
Till slut anges, att till ökningen av
genomsnittsförtjänsterna inom de angivna 16 industrierna har
bidragit överflyttningen av arbetare från industrier
sådana som textilindustrin, inom vilken
förtjänsterna varit jämförelsevis låga, till sysselsättningar
inom de egentliga krigsindustrierna, inom vilka
högre löner betalas. Verkan av denna tendens kan
fastställas om man gör det antagandet, att de sexton
industrigrupperna sysselsatte män, kvinnor,
pojkar och flickor i samma proportioner i juli 1942
som i oktober 1938. Om så hade varit fallet, skulle
ökningen av de uppnådda genomsnittsförtjänsterna
ha varit 53 % för män fyllda 21 år i stället för
61,5 %, 51 % för kvinnor fyllda 18 år i stället för
66,7 %, 69 % för manliga arbetare under 21 år i
stället för 77 %, 59 % för kvinnliga arbetare
under 18 år i stället för 63,5 % och för samtliga
arbetare i genomsnitt 52—53 % i stället för 59,9 %.
(De högre siffrorna avse alltså de faktiska
förhöjningarna i de uppnådda genomsnittsförtjänsterna,
återgivna i tabellen å sid. 27 i n:r 1 av
Textilarbetaren.) Ett stort antal arbetare åstadkommo i
själva verket betydande förhöjningar i
förtjänsterna genom att överflytta till industrier, som betala
bättre löner.
Tidningen beklagar, att arbetsministeriet icke
offentliggjort detaljer rörande det genomsnittliga
antalet arbetstimmar inom de olika industrierna,
men med hänsyn till de stora variationerna i
proportionerna yrkesarbetare och grovarbetare och
tillfällena till tilläggsförtjänster genom
övertidsarbete och nattarbete samt ackordsarbetarnas
ökade produktion synes den slutsatsen vara
berättigad, att förtjänstsiffrorna icke nödvändigtvis äro
bevis på olika lönetariffer inom olika industrier för
"jämförbara grupper av arbetare, sysselsatta
under ungefär enahanda villkor".
Mobilisering av arbetskraften.
Enligt "Daily Sketch" finns det alltjämt
8,000,000 människor i Storbritannien mellan 16 och
64 år, som ännu icke deltaga i något med kriget
sammanhängande arbete, men endast c:a 1,500,000
män och kvinnor i beredskapsåldern utföra icke
arbete i samband med krigsansträngningarna.
Många av dessa äro ock undantagna av en eller
annan orsak. Det förutskickas emellertid, att en hel
del män och kvinnor i denna "1%-miljongrupp" när
som helst kan dirigeras in i nödvändigt arbete.
England uppges i dag vara mera fullständigt
mobiliserat för krig än något annat land i världen,
och inom de närmaste 6 månaderna hoppas
arbetsministern kunna komplettera mobiliseringen av
landets hela återstående arbetsresurser. Skada
bara, att förhållandena i världen äro sådana, att
en dylik arbetsintensitet icke skall kunna
utnyttjas för fredliga värv. Vilka storartade resultat
skulle inte kunna uppnås.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
