Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnold Sölvén:
Begränsning av
dyrtidstillägg.
Arnold Sölvén.
Hösten 1942 uppdrog som bekant regeringen åt
direktör Gustaf Söderlund att biträda vid
ledningen av överläggningar och utredningar
angående den ekonomiska politikens utformning i syfte
att motverka en skadlig prisstegring. I den
promemoria med riktlinjer för den ekonomiska
politiken, som hr Söderlund sedermera avgav till
finansministern, framhölls att man i ett allmänt
ekonomiskt program borde i främsta rummet ta
sikte på att motverka inkomststegringar. Av
största betydelse vore därvid indexregleringen på den
privata arbetsmarknaden och därtill anslutande
regleringar av dyrtidskompensationen. Det vore
nödvändigt att där eftersträva en hållbar
stabilisering. Vidtoges motsvarande
stabiliseringsåtgärder på andra områden, borde, ansåg hr Söderlund,
någon kompensation utöver den dåvarande, scm
hänförde sig till indextalet 237 i 191’4 års serie,
inte behöva ifrågakomma. På så sätt erhölle man
praktiskt taget ett lönestopp, liksom man genom
andra åtgärder finge söka uppnå ett prisstopp. En
lösning av frågan om dyrtidskompensation för den
av indexavtalen omfattade delen av det privata
näringslivet i enlighet med det antydda förslaget
måste, framhölls det vidare, finna sin motsvarighet
även för andra delar av näringslivet samt för
statens och kommunernas befattningshavare.
Formella hinder i form av utfästelser om exempelvis
full kompensation borde undanröjas.
Samma dag hr Söderlund fick regeringens
bemyndigande att lägga de i promemorian angivna
riktlinjerna till grund för fullföljande av det
uppdrag, som meddelats honom, bemyndigades
finansministern att tillkalla sakkunniga för utredning
beträffande möjligheterna att genomföra en
enhetlig kompensationsreglering. De sakkunniga
avgav i februari i år ett förslag till lag om
begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension. Enligt
detta förslag skulle regeringen eller av denna
utsedd myndighet äga rätt att, om en utfästelse
gjorts om dyrtidstillägg, som väsentligt överstege
till löntagare i allmänhet utgående tillägg,
ogil-tigförklara utfästelsen i vad den överstege
sistnämnda tillägg. Detta skulle enligt förslaget även
gälla sådan utfästelse, som gjorts före lagens
ikraftträdande, varför alltså en minskning av r
e-dan utgående dyrtidstillägg skulle kunna
genomföras.
Särskilt denna sistnämnda bestämmelse rönte
under remissbehandlingen stark kritik.
Bestämmelsen innebar ju att en civillag skulle ges
retroaktiv tillämpning, något som hittills ansetts
strida mot svensk rätt. Även de myndigheter och
organisationer, som tillstyrkte förslaget, uttalade på
denna punkt starka betänkligheter. Så var fallet
med landsorganisationen. LO framhöll att svensk
grundlag visserligen inte utgjorde hinder för en
retroaktiv civillagstiftning; principen att en
civillag inte finge givas tillbakaverkande kraft hade
emellertid sedan gammalt betraktats som en
rättsgrundsats av sådan helgd att den inte utan de
mest utomordentliga skäl borde frångås. Det blev
alltså enligt landsorganisationens mening en
bedömningsfråga, huruvida den föreslagna lagen
kunde anses betingad av samhällsintressen av så
stor och allmänt erkänd vikt att regeln här borde
och kunde eftersättas. I det hänseendet förklara-
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
