Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Österrike - landet som väntar på sin snara befrielse, av Rope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österrike —
landet som väntar på sin
snara befrielse.
Av Rope.
Österrike slöks av Hitlertyskland för
något mer än fem år sedan — nu —-25 år
efter revolutionen 1918 — väntar det
betryckta landet på sin snara befrielse ...
Det var i mars 1938 som Hitler
framtvingade ett ’ ’Anschluss’’ — som alla
insiktsfulla österrikare förstodo var liktydigt med
landets undergång.
Utåt skedde "återföreningen" — som den
tyska propagandan älskade benämna
våldsaktionen —- under former som med alla medel
för allt folket poängterade "blodsbanden"
med inkräktarna. "Lika blod — gemensamt
rike" m. m. i samma stil skränades det från
högtalare och affischer i den österrikiska
huvudstaden. Apellerna fingo gensvar från
de österrikiska nazisterna, som villigt gingo
sina utländska herrars ärenden.
Stefan Zweig har sagt, att ingen stad har
Hitler hyst och hyser sådant hat som till
Wien. Det var i den staden han vistades
under de svåra ungdomsåren, då ingen brydde
sig om hans arkitektoniska idéer eller ville
erkänna hans "konstnärskap".
I propagandabilens högtalare tillkännages, att
Rudolf Hess skall tala.
Den berömda Karlskyrkan i Wien.
Det starka mindervärdighetskomplex som
under denna tid utbildades hos den förkomne
"målaren" resulterade hos Tysklands
blivande envåldshärskare i ett outsläckligt hat
till allt wienskt, till folket i staden, detta
lättlevande, gemytliga, musikälskande folk, till
den höga kulturella nivå som skapats inte
minst av Wiens judar. Hitler måste på
något sätt bli kvitt denna känsla av
underlägsenhet som det fina, vackra Wien skänkt
honom.
Wien blev också den första huvudstad
utom Tysklands gränser som han intågade i —
och fruktansvärd blev "domen" över
Donaustaden.
I tal och skrift fingo österrikarna veta att
nu skulle det vara slut på den "gemytliga
tiden", det typiska "leben und leben lassen"
som givit Wien, wienarna och över huvud
taget österrikarna deras särprägel — allt
detta skulle utplånas, ju hastigare, desto bättre.
Österrikarna skulle lära sig "marschera i
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
