Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Grafundersökningar på Björkö. Af D:r Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökt grafhög, i hvilken funnos brända ben af 1 eller 2 kycklingar
af ungefär fyra veckors ålder, 1 gammal tupp, 1 kattunge af samma
ålder som kycklingarne, 2 gamla kattor och 1 eller möjligen 2
hundar, alla blandade med de brända menniskobenen i sjelfva
grafkärlet. Härvid bör anmärkas, att kycklingbenen voro endast obetydligt
brända. I en annan grafhög träffades i grafkärlet brända ben af
katt och bitar af skal af hönsägg (något svedda) och omkring
krukan brända ben af får, oxe och katt, samt äggskal. Åter en annan
hög innehöll ett helt, blott delvis brändt kattskelett, under hvilket
marken var föga bränd, så att en ljusare fläck tydligen utvisade
konturerna af kattkadavret. Här hade således katten uppenbarligen legat
under bålet och med sin kropp skyddat marken, likasom han sjelf
genom nedfallande aska och glöd blifvit skyddad för fullständig
förbränning. Uti en under innevarande år undersökt större grafhög,
som var ovanligt rik på fornsaker, fans ett fullständigt, obrändt
skelett af en yngre höna liggande tvärtöfver mynningen af det stora,
ovanligt väl arbetade och med brända ben fylda grafkärlet.
Skelettet var så väl bibehållet, att äfven de finaste processer voro
oskadade, och dess ungdom bevisades deraf, att de flesta epifyser lossnat.
Förutom de brända benen innehålla grafhögarne nästan alltid
obrända ben af nötkreatur, får eller svin, spridda här och der i
högen ofvanför det brända lagret. Ibland ligga de äfven omedelbart
på kol-lagret och äro då gemenligen svedda, till tecken att glöden
ännu ej voro fullständigt släckta, då den begrafningsmåltid hölls, från
hvilken de tydligen utgöra afskrädet.
Hittills har denna öfversigt endast afhandlat grafvar med brändt
lik. De voro länge de enda jag kände på Björkö. Visserligen
anträffades redan vintern 1872—73 vid dikesgräfning vid »svarta
jordens» södra gräns några fornsaker under omständigheter, som
häntydde på graf med obrändt lik och en undersökning af stället,
hvilken jag påföljande sommar icke utan framgång företog, bestyrkte
ännu mera tillvaron af en sådan graf, hvilken icke varit utmärkt
genom någon hög eller stensättning; men upptäckten stod alldeles
enstaka, och jag tolkade derför den märkliga afvikelsen från det
begrafningsskick, som dittills visat sig vara det å ön vanliga, såsom
ett undantagsfall. Så mycket större blef derför min tillfredsställelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
