Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författat, så veta vi att köparen behöfver vårt arbete, och det
kunna vi ej alltid vara säkra på, då vi skänka bort det; och för
pengarne, som vårt arbete inbringar, kunna vi t. ex. hålla ett
fattigt barn i skola, köpa en god bok att låna de okunniga, förhjelpa
en sjuk till en bättre vård etc. Den makt penningen gifver,
kunna vi väl afstå åt någon, som vi anse kunna göra mera gagn
dermed, men vi hafva ej rättighet att lättsinnigt förkasta den.
Den innebär en ansvarighet, som vi måste emottaga. Vi kunna
naturligtvis skänka bort så väl vårt arbete som våra penningar
efter behag, men godt vore att stundom utbyta sådant mot
penningar, för att öfvertyga oss, att det verkligen har något värde,
oberäknadt nödvändigheten att alltid vara beredda på möjligheten att
sjelfva nödgas förtjena vårt uppehälle; något, som kan inträffa med
den i öfverflöd uppfödde, så väl som med den i armod fostrade.
Korteligen, qvinnan behöfver arbete för så väl kroppens som
själens helsa. Hon behöfver det ofta för dagligt bröd åt sig och
de sina, hon behöfver det, med ett ord, af alla de skäl, hvarför
mannen behöfver arbete. Nu befinner hon sig på arbetsmarknaden
i det mest ogynnsamma förhållande, emedan hon ej innehar någon
större arbetsskicklighet, och derföre betalas hon dåligt. Blott
genom uppfostran kan detta afhjelpas, och det är derföre en pligt
att dana qvinnan till skicklighet i något arbete.
Många hafva förlöjligat och förlöjliga ännu det påståendet att
alla yrken borde upplåtas åt qvinnor så väl som åt män och tala
om orimligheten, att qvinnor skola bekläda embeten, gå i krig,
eller fara till sjöss, såsom militärer; blanda sig i det politiska lifvet
eller intaga juristernas plats. Sådant hafva vi icke heller påstått.
Det är föga troligt att qvinnan skulle välja sådana yrken; hon
skall otvifvelaktigt föredraga det ädlare arbetet, som innebär
någonting harmonierande med hennes egen natur. Man bör kunna
antaga att qvinnan endast skall välja sådana yrken, som äro
ämnade att ständigt fortgå i jembredd med mensklighetens högsta
moraliska utveckling. — Vetenskaperna, de sköna konsterna,
handeln, ungdomens uppfostran i alla dess olika riktningar — sådana
äro de sysselsättningar, som troligen starkast skola locka henne
och der hon äfven skall kunna verka mest välgörande, så väl för
hemmet, som för samhället.
Milton har sagt: »samhället borde vara en enda kraftfull, kristlig
personlighet, en storartad personifikation af den redbare mannen,
energisk, gediegen och fullt utvecklad, så till ande som kropp.»
Vår föreställning skiljer sig från denna storartade, men
ofullkomliga idé. Vi tro snarare att samhället borde vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
