Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politik, verkade ännu mäktigare på Italienarens mindre kraftfulla och
vågsamma karakter. Italienarne voro, såsom Grekerna, medlemmar
af små samhällen. Hvarje enskild var djupt intresserad af det
samhälles välfärd, hvilket han tillhörde, delande dess välstånd som dess
fattigdom, dess ära, som dess skam. På Macchiavellis tid var
detta isynnerhet händelsen. Allmänna olyckor hade försänkt otaliga
enskilde i elände. Från Norden kommande härskarors fiendtliga
infall hade bragt hungersnöd till deras bord, vanfrejd öfver deras
familjer, satt elden i deras tak och knifven på deras strupar. Det
var naturligt att en man, som lefde under dylika förhållanden, skulle
öfverskatta vigten af de medel, hvarigenom en nation göres
fruktansvärd för sina grannar och underskatta dem, hvilka gifva henne
lycka och framgång inom och genom sig sjelf.
Det mest anmärkningsvärda i Macchiavellis politiska skrifter
är den osökta naturlighet, hvaraf de bära stämpeln. Denna
egenskap framstår lika påtagligt der författaren har orätt, som der han
har rätt. Han framkastar aldrig en falsk åsigt blott derför att den
är ny och glänsande, för det att han kan kläda den i vackra
ordalag eller försvara den med en fyndig sofism. Hans misstag
förklaras med ens genom en häntydning på de förhållanden, i hvilka
han befann sig. De voro påtagligen icke sökta; de lågo i hans väg
och kunde knappast undvikas. Sådana misstag måste nödvändigt
begås af alla de första forskarne inom hvarje vetenskapsgren.
I detta afseende är det intressant att jemföra Macchiavellis
politiska skrifter med Montesquieus L’Esprit des lois. Montesquieu
åtnjuter måhänna ett större rykte än någon annan politisk
skriftställare inom det moderna Europa. För något har han visserligen
sin egen förtjenst att tacka, men mycket mera är han lyckan
skyldig. Han hade en Valentins[1] goda tur. Han uppfångade Franska
folkets första blick just i den stund, då det vaknade ur den långa
sömnen af politiskt och religiöst bigotteri, och i följd deraf blef
han deras gunstling. Engelsmännen ansågo på den tiden en
Fransman, som talade om grundlagar och konstitutionella institutioner
såsom ett underverk, lika förvånande som en talande grönsiska eller
en fyraårig artist. Skenfager, men ytlig, effektsökande, liknöjd för
sanningen, ifrig att uppbygga ett system, men vårdslös i valet af de
materialier, af hvilka endast ett sundt och varaktigt system kan
byggas, uppställde den liflige Fransmannen theorier lika hastigt och lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
