Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess torde de flesta lärare finna fördel vid att, trots besväret, sjelfva
göra sig en upplaga af dylika öfningar, hvilka af élèverna kunde
efter behof afskrifvas. I öfvertygelse att detta skall leda till de
önskligaste resultater för både lärare, élèver och åhörare, har
idéen här blifvit framställd, och anmodas Redaktionen vänligen
att meddela den till sina läsare såsom ett välmenande råd af en
Gammal Pianist.
*
GODHETEN HUSVILL.
(Ur ett outgifvet arbete, kalladt Skugg- och Dimbilder af Keiner.[1]) |
Alla klaga att hyrorna blifvit så dyra och att, i trots af
otaliga nya, granna hus, som uppstå, det dagligen blir allt svårare
för den ringe och obemedlade att skaffa sig tak öfver hufvudet.
En vacker dag blef också Godheten husvill, uppsagd af en verld,
som tyckte sig på henne vinna för litet. Sedan hon vandrat en
hel dag från dörr och till dörr, men ingenstädes fått stanna, kom
hon slutligen också till mig och bad att jag ville taga henne för arf
och ego. Jag svarade henne då, att jag trodde mig redan länge
haft henne hos mig, men hon skakade på hufvudet, såg mig an
med sina klara, trofasta ögon och sade: »Ack nej, käre vän, du
misstar dig. Jag var dig en gång mycket nära och såg med
glädje, att du räckte dig efter mig; men alltid kom der något annat,
grannare och mera lysande föremål, som afvände din
uppmärksamhet, till dess jag, ur stånd att dröja längre, gått förbi, då du
i sista stunden hastade efter, men hann blott min skugga — och
nöjde dig med den.» — Jag blef flat och ledsen, då jag förnam att
det var blott en skugga, som jag så länge hyst och i mitt sinne
plägat icke så litet yfvas öfver. Men då Godheten yrkade på, att
jag nu, då jag visste det, skulle förvisa skuggbilden och taga
henne sjelf i stället, tillstår jag att jag tvekade. Hvar skall jag göra
af henne, tänkte jag, — icke kan jag hysa henne der, hvarest
jag herbergerat skuggbilden; och så tittade jag in i rummet och
tittade åter på henne, för att göra mina jemnförelser. Derinne är
så dunkel dager, att hon, som är van vid Guds solljus, säkert ej
[1] Som Redaktionen erhöll detta välkomna bidrag, då häftets tryckning var
nära afslutad, beslöt den tillöka detsamma med än ½ ark, för att kunna skänka
sina läsare nöjet af denna lilla originella skizz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0346.html
