Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
for de fördelar, hvilka ären beröfva henne. Och då, enligt
hennes sätt att se sakerna, som kanske äfven är flertalets, hennes
enda, hennes högsta sträfvan bör gå ut på att blifva gift, gör hon
allt i verlden för att ernå detta i hennes ögon så önskvärda mål,
ty hon har svårt att finna sig i den ringaktning, hvarmed
mängden ofta. orättvist nog, behandlar deri ogifta qvinnan, liksom qvinnan
èj egde något annat värde än det, hvilket den äktenskapliga
föreningen med mannen förlänar. Men när alla förhoppningar i detta
fall felslå och hon måste underkasta sig sitt öde, hur bär hon då
detta? Genom det förvända lefnadssätt hon fört, genom den för
vårt klimat och för helsans bibehållande så litet beräknade
klädedrägten, genom missnöje och härlighet har hon blifvit nervös och
sjuklig, samt blir i följd deraf med hvarje år odrägligare för sig
och andra och hennes enda tröst är nu att förtala och häckla
dem, hvilka hon anser lyckligare än sig sjelf. Flärden, fåfängan,
afunden, småsinnet, sjelfviskheten, hvilka hon antog till
följeslager-skor, då hon utträdde ur barndomens helgedom, för att på egen
hand framgå på lifvets vädjobana, de följa henne ännu troget, men
blifva de Eumenider, som förbittra hennes dagar. Och såvida ej
den Allgode uppväcker det i dödsslummer insöfda hjertat och
kallar henne ännu i ellofte timman till arbetare i sin vingård, närmar
hon sig i detta sällskap det allom förelagda målet utan att
betänka att det heter »en gång dö och sedan domen.»
Vi vända nu våra blickar till henne, som har Gud öfver
allting kär, som med ödmjuk förtröstan emottager allt hvad Han
behagar tillsända henne, ehvad det är glädje eller sorg, och skola
der finna oss uppbyggda af en gladare syn. Äfven henne har
pröfningen udd träffat, och hon har känt sitt hjerta blöda dervid,
äfven hon har haft sitt kors att bära, och hennes mod, hennes
krafter hafva svigtat under den tunga bördan, men hon har bedt, bedt
utan återvändo, hon har kämpat en god kamp och slutligen
behållit segern samt utgått ur prölningen stärkt, renad och luttrad. Då
Gud ej åt henne bestämt makans och moderns verksamhet, söker
hon sig ett annat arbetsfält, der hon kan gagna med de gåfvor,
Gud henne förlänat, och den som söker han finner. Och der
arbetar hon stilla, troget, försakande, och uträttar i det fördolda
mycket godt, som verlden ej anar, med kanske ingen annan lön
än den hennes eget hjerta gifver henne. Nöjets glada barn ila
henne muntert förbi utan att märka henne, samhället betraktar
henne ined en förnämt nedlåtande, stundom medlidsam blick, der
hon vandrar stilla, med ödmjukt och förnöjdt sinne, utan knot,
utan afund, utan missnöje, och när hennes sista timma nalkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
