Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
konunug at Polen och hertig af Lothringen, än i Sceaux hos
Madame du Maine, hvarest lian skref Sémiramis, Oreste samt Rome
sauvée, än i Berlin hos Fredrik, då konung af Preussen. Han
qvardröjde flere ür i denna tillflyktsort, der han erhöll
kammarherretitel, Preussiska mériteorden samt en pension. Han deltog
i de kungliga supéerna med Maupertuis, d’Argens och Lamettrie,
atheistiska gunstlingar hos denne konung, hvilken, såsom Voltaire
sjelf säger, lefde utan hof, utan rådkammare och utan religion.
Den vänskap, som förenade dem var icke Aristoteles’ och
Alexanders sublima tillgifvenhet. Några års nötning var tillräcklig för att
utplåna de sympathier, som ursprungligen funnits mellan den
filosofiske despotens och den sophistiske poetens själar. Voltaire ville
rymma från Berlin, men bortjagades af Fredrik.
Utstött från Frankrike, bortkörd från Preussen, tillbragte
Voltaire tvenne år i Tyskland, der han utgaf sina Annales de
l’Empire, ocli bosatte sig slutligen utanför Génèves portar med Madame
Denis, sin nièce.
L’orphelin de la Chine, en tragedi, der nästan hela hans
snille ännu ofördunkladt framlyser, blef törsta frukten af hans
sysselsättningar i denna enslighet, der ban kunnat lefvat i fred,
om ej vinningslystna bokhandlare och förläggare åtagit sig att
utgifva hans nedriga verk, la Pucelle d’Orléans. Det var äfven vid
denna tid, som han skref le tremblement de terre de Lisbonne,
tragedien Tancred, en samling af Contes och andra smärre skrifter.
Det var då han försvarade Calas, Sirven, la ISarre, Montbailli
och Lally, desse beklagansvärda offer för rättvisans misstag,
med ett ädelmod, blott alltför mycket uppblandadt ined ostentation.
Det var då han blef ovän med Jean-Jucques (Rousseau) och vän
med Katharina af Ryssland, på hvars begäran han skref Peter
den stores historia, samt försonade sig med Fredrik. Slutligen
var det äfven vid samma tid han blef medarbetare i Encyclopedien,
ett arbete deruti författarne velat ådagalägga sin styrka, men endast
lyckats att bringa i dagen sin svaghet.
Tryckt at årens börda ville Voltaire återse Paris. Han
återvände till detta Babylon, som så väl förstod att sympathisera
med hans snille. Helsad af ett allmänt jubel kunde den olycklige
gamle, redan innan sin död, spåra huru vida lians verk gått framåt.
Han kunde njuta af — eller bäfva för sin egen deraf vunna ära.
Men del återstod honom ej nog lifskraft för att uthärda alla denna
resas sinnesrörelser och Paris såg honom utandas sitt lif den 30
Maj 1778. »Les esprits forts» bedyrade att han ända ned i
grafven medfört sin otro. Vi vilja ej följa honom så långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
