Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
fridfullaste lycka, - emedan hjertat har böjt sig under Guds heliga
vilja och lärt den bästa af all» lexor — undergifvenhetcns. Men
huru denna lexa läres, under hvilken bitter skoltukt, svår alt
förstå och att godvilligt underkasta sig, förr än den Store Mästarens
hand klarligen skönjes äfven under agan — det är ett ämne allt
för heligt att här närmare vidröras.
Det är en sällsam sanning — och dock en sanning, som
tvingar sig på oss under dagliga iakttagelser — att det icke är de
qvinnor, som lidit mest, hvilka räkna sig bland olyckliga qvinnor.
En ständigt olycklig sinnesstämning — icke ungdomens häftiga, halft
älskade svårmod, som vanligen ger vika vid förnuftets annalkande,
utan det fixa missnöje, den obotliga missbelåtenhet med allting och
med alla menniskor, som vi se hos somliga qvinnor — är, med
ganska få undantag, på en gång kännetecknet på och yttringen af
en i grunden sjelfvisk karakter. Och man kan aldrig för tidigt
inpregla hos den unga qvinnan öfvertygelsen om, att detta tillstånd
af själs-ohelsa ocli andelig mal-aise, af hvad orsak den än må
hafva uppkommit, hvarken är något behagligt eller poetiskt tillstånd,
utan helt enkelt en sjukdom, hvilken, såsom hvarje sådan, bör i
tid bekämpas och kureras med alla de läkemedel, praktiska,
fysiska och andeliga, som stå henne till buds. Ty ehuru det är
dårskap att vilja påstå det sällheten är beroende blott af vår egen
vilja och alt vi kunna göra oss sjelfva nöjda och lyckliga när helst
vi behaga — en theori hvarmed många stackars misanthroper
förföljas, tills (le känna sig hardt nära att drifvas till vanvett — så
finns det dock, å andra sidan, intet sundt sinne, som icke alltid
eger till sitt förfogande en viss grad af sjelfdisciplin och
sjellbe-herrskning — en grad, hvilken stegras i samma proportion, som
den användes.
Må blott hvar och en lidande en gång öfvertygas, att hon eger
denna makt öfver sig sjelf, alt det är henne möjligt att, medelst
ständig vaksamhet, eller, ännu bättre, verksamhet, afhålla sitt
sinne från att ständigt rufva öfver en och samma förherrskande
idé, som eljest fortfarande skall löpa ut och in emellan hjernans
kamrar, lik en ond gengångare, och slutligen öfvergå till
monomani — denna partiella galenskap, hvarmed filosoferna påslå att
vi litet hvar, ehuru lyckligtvis oss sjelfva ovetande, äro behäftade;
må hon blott pröfva om hon ej, i afseende på sitt själstillstånd,
har samma förmåga, som skulle afhålla henne från att dansa med
en vrickad fotled, eller från att inbilla sig det en jordbäfning är i
annalkande för det hennes eget hufvud bultar — och hon skall
hafva tagit första steget till förbättring. Likasom mången vis man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
