Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Att dväljas uti dalens frid, det passar ej ditt sinn’ —
Och dock, min älskling, blir jag din, ja, dock jag vill bli din.
Jag vill ej söka locka dig från dina kära höjder
Med dalens ljufva herdesång, med hyddans stilla fröjder.
I)in väg kan icke blifva min, du är som örnen fri,
Och dock, min älskling, blir jag din, ja, dock jag din vill bli.
För dig jag lemnar far och mor och barndomshemmet dyra,
Der lifvet varit sång och fröjd och skämt och menlös yra;
Jag lemnar glada röster der, som vänligt kalla mig,
Att sitta ensam i ditt bo och tänka blott på dig.
Min ungdoms blomma ger jag dig, mitt glada, fria hjerta
Jag kastar för din fot — o säg, kan jag det utan smärta?
Med bäfvan, vilde jägare, min hand jag räcker dig,
Dock byter jag med ingen lott, ty du är allt för mig.
Visst sorgligt är att älska den, som ej hos mig vill stanna,
Hvars själ är rastlös som hans blick, som elden på hans panna.
Men sorgligt, säger jag — ack. nej, min fruktan och mitt hopp,
Min lyckas oro jordens guld dock ej kan väga opp.
Att lyssna efter dina steg, att hvilans ro försaka,
Att skrämmas utaf minsta ljud, att under tårar vaka,
Att drömma se’n om sorg och död — se der, den lott blir min!
Jag vet det, älskade, men dock jag blir, jag vill bli din,
Att jag må helsa dig, när sist frän Alpens topp du vänder
Och lyssna få på dina ord samt ehvad helst dig händer
Få glädja, trösta, vårda dig, få be för vännen min,
Se derför’, älskling, blir jag din, vill alltid blifva din.
SABBATHS -SONNET’).
Utöfver fält, i varlig grönska klädda,
De fromma skaror nu i högtidsskrud,
Till templen vandra, re’n pä afstånd sedda,
Der Herrans dag vigs in af klockors ljud.
Från åldrigt slott, som höga almar skydda,
Mång’ skönt och festligt tåg man skåda får,
*) Om denna giiller samma anmärkning, som vi förut gjort vid eu sounet af
Herry Kirke White, neinl. att den ej har annat gemensamt med den egentliga
sonnetten nu de 14 stroferna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
