Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
så mycket att glädja dig åt. Du säger att du ej duger till någo>t.
Räknar du då för ingenting den fröjd du sprider omkring dig
genom ditt glada, lifliga väsen, som gör dig till allas gunstling?»
»Rodocka, menar dul Ja, men det blir allt tröttsamt i längden
att spela pajazzo och äfven jag, så yr och tanklös jag än må
förefalla, gripes emellanåt af en längtan efter ett arbete, ett mål altt
verka för.»
Gertrud blickade nästan skälmaktigt på Edith, som såg belt
allvarsam och tankfull ut, der hon satt stödjande sitt hufvud mot
handen.
»Och detta mål, Edith lilla,» sade hon, »heter helt visst
giftermål.»
Edith rodnade, men skakade på hufvudet och svarade:
»Du vet att det strider mot mina principer och, sanningen att
säga, tror jag att jag ej kan bli rätt lycklig såsom gift. Det är så
mycket i hvardagslifvets bestyr och bekymmer, hvari jag fruktar att
jag ej skulle kunna finna mig, ehuru jag måste erkänna, att jag, ju
äldre jag blir, erfar behof af en bättre verksamhet än endast
jägtande efter nöjen. En artists lif förefaller mig dock bra herrligt
och om jag vore som du. skulle jag med all ifver vinnlägga mig
om min konst för att en gång vinna ett namn i målarekonstens
annaler.»
»Jag är ej ärelysten,» svarade Gertrud, »men skulle gerna
för min egen tillfredsställelses skull önska studera den sköna
konsten med både mer ifver och mer framgång än hittills. Dock ser
jag föga utsigt dertill, ty en resa till Dusseldorf eller Paris är
ganska kostsam och pappa har ej råd att bestå mig en sådan, samt
tycker dessutom just ej om, alt qvinnor egna sig åt annat än det
husliga lifvet. Jag är också både för sjuklig och för timid att
våga mig ut på egen hand.»
»Ack, om jag hade makt som jag har mod,» suckade Edith.
»Då skulle vi resa ut båda två, min Gertrud, och jag skulle vara
ditt förkläde och ditt factotum. Jag skulle styra om allting och
vårda dig på allra bästa sätt och du skulle bara svärma och
drömma och måla till dess du blefve en stor, en utmärkt, en ryktbar
konstnärinna, en Angelica Kaufmann, en Rosa Bonheur, en
Amalia Lindegren. Och då strömmade beundrare och beställningar
till dig och du förtjente pengar, mycket pengar, så att vi kunde
resa till Venedig, Florens och Rom och hela verlden omkring.
Och jag följde med hvart du än toge vägen och kände mig helt
stolt, när folket pekade på mig och sade: ’se der går den utmärkta
Gertrud W:s syster 1’ Säg, vore det ej herrligt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
