Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
och följa i deras fotspår. Jag kufvade inbillningen, undvek allt
romantiskt och lade band på min fantasi; jag undvek äfven en
alltför bjert färgläggning och sökte göra min framställning till någonting
företrädesvis nyktert, allvarligt och sannt.
Boken (the Professor), en berättelse i en tome, erbjöds en
förläggare så snart den blifvit fullbordad. Han berömde den såsom
origipel och naturtroget men vågade ej emottaga den, emedan han
icke ansåg den säljbar. Jag erbjöd den åt sex förläggare; de klagade
alla att den saknade »slående effekter,» och »gripande intresse,» att
den icke passade för lånbibliotlieken, på hvilka afsättningen af dylika
arbeten hufvudsakligen berodde etc. etc. Jane Ey re möttes i början
af samma invändningar, men blef dock slutligen antagen. Jag
nämner detta i hopp, att ni i er nästa litterära artikel ville påpeka det
[inflytande som dylika, af lånbibliotlieken beroende åsigter, utöfva på
allmänhetens smak.
— — — Ni råder mig att icke för långt aflägsna mig från
erfarenbetens fält, emedan jag blir svag, då jag beger mig in på fiktionens
område; och ni säger, att det verkliga är af stadigtvarande intresse för
alla menniskor.
Jag inser att också detta är sannt; men, biiste Mr. Levres, är
ej hvarje individs personliga erfarenhet bra begränsad? och om en
skriftställare endast eller hufvudsakligen uppehåller sig dervid, är han
ej då i fara att repetera sig och att blifva egoist? Dessutom är
fantasien en stark, en rastlös gåfva, som pockar på att blifva hörd
och tagen i anspråk: skola vi då nödgas göra oss alldeles döfva för
hennes kallelser, alldeles känslolösa för hennes böner? Då hon
upprullar för oss sköna taflor, skola vi sluta ögonen och aldrig bjuda till
| att återgifva dem? Och då hon blir vältalig ocli hviskar i vårt öra
diktens underbara ord, skola vi aldrig bjuda till att skrifva efter
hennes diktamen? — — — — — — — — — — —
Senare, efter genomläsandet af Levves gynnsamma recension af
i hennes bok:
–Jag skall noga liigga på minnet ert råd otn varsamhet i val
al’ ämnen till nya arbeten. Mitt förråd af materiel är långt ifrån
rikhaltigt — det är ganska inskränkt och dessutom äro hvarken min
erfarenhet, mina kunskaper eller mina anlag 110g mångsidiga för att
tillåta mig att blifva en produktiv författare. Jag säger detta,
emedan er recension i »Frazers magazine» tycks mig antyda det ni är
böjd för att göra er en högre tanke om förf. till Jane Eyre än han
| förtjenar och jag vill heldre nit ni får en korrekt, än en smickrande
föreställning om mig, skulle jag än aldrig personligen träffa er. —
— — Om jag nånsin skrifver någon mera bok tror jag att jag
skall undvika allt hvad ni kallar melodram-, jag tror det, men jag är
ej säker derpå. Då en författare diktar bäst, eller åtminstone mest
obehindradt, synes han vara under inflytandet af en inspiration, som
fullkomligt beherrskar honom — som vill ha sin egen vilja fram, som
förbiser alla maktspråk utom sitt eget, som dikterar vissa ord och
påyrkar deras användande, vare sig de lyda eller afvika från konstens
reglor, som omstöper karaktererna, gifver händelserna en opåtänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
