Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
ür riitt, eller skulle vara det, om ej den grymme fältskären syntc3 med
ett så vildt nöje gripa verket an. Thackeray älskar att dissekera en
kräftskada, en anevrism; lian finner nöje uti att sänka sin grymma
knif i lefvande, skälfvande kött. Thackeray önskar ej att verlden
vore god; ingen stor satirist skulle önska att menskligheten vore
fullkomlig.
Som vanligt är han orättvis mot qvinnan — oförlåtligt så. Det
finns knappast något straff, som han ej vore värd för det han låter
Lady Castleivood titta genom nyckelhål, lyssna vid dörrarne och blifva
svartsjuk på en pojke och cn mjölkflicka. Mycket annat fann jag i’
denna bok, som harmade oeh grämde mig under det jag läste den;
men så kommo återigen ställen så sanna, så djupt tänkta, så varmt
kända, att man ej kunde anuat än förlåta och beundra.» ......
Rörande pianon till en af Mrs. Gaskells romaner,
(förmodligen »Ruth»), som författarinnan meddelat henne, skrifver
Charlotte:
–»Idéen för ert blifvande arbete synes mig hög och ädel, och
den bör kunna bli lika nyttig i praktisk tillämpning, som den är
sann och riktig till theorieu. En sådan bok bör kunna återgifva hopp
och mod åt dem, som ansett sig hafva förverkat båda delarne, samt
öppna en klar utväg till återupprättelse och hederlig godtgörelse för
mången, som trott sig för alltid skiljd frun all heder och ära.....
Men — hvarför skall hon dö? Hvarför skola vi nödgas
gråtande tillsluta boken? Mitt hjerta bäfvar redan på förhand for den
smärta, det skall lida af ett sådant slut. Och dock vet jag väl att
ni måste följa impulsen af era egna ingifvelses Om den ålägger er
offrets aflifvande, så har ingen kringstående rättighet att utsträcka
handen för att hejda offerknifven; men icke desto mindre synes ni
mig en sträng prestinna i dylika fall.»
Allt som luften blef mildare, förbättrades hennes helsa och
förmågan att skrifva återkom, hvarför hon med fördubblad håg och
ifver återtog det afbrutna arbetet, nekande sig hvarje förströelse till
dess det blefve fullbordadt. De tider, då hon kunde
sysselsätta sig med |tennån, voro nil Charlottes lyckligaste. Karaktererna
i berättelsen höllo henne sällskap i hemmets ytterliga enslighet, då
hon ofta på flere dagar ej förmådde gå utom dörren. De dktade
personernas intresse ersatte bristen på intresse i hennes egat lif,
och minnet och inbillningen erhöllo näring och verksamhet ulan att
tära omedelbart på hennes lifstråd. Hela sommaren arbetade hon
träget på Villette och ville ej lyssna till sina vänners önskan att få
se henne hos sig, eller att emottaga besök af dem, ehuru mycket
hon längtade derefter.
–»Jag kan ej smaka hvila eller nöje (säger hon) förr än detta
värf är fullgjordt......kom ej ännu; jag måste vara fri först.
Arbete först oeh sedan nöje.» — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
