Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
dåre luftstreck; ön Wight t. ex. tror jag skulle passa er särdeles
väl; jag tillstyrker er att der tillbringa någon tid.» Jag var genast
beredd att följa en så kärkomnien uppmaning. Den lilla förtjusande
Isle of Wight hade alltid varit mitt ideal: jag hade länge hyst den
önskan att besöka England; jag kände till dess språk ocb litteratur,
så mycket som utländningar i allmänhet bruka göra — först efter
sedan man en tid vistats i England finner man huru litet det vill
säga. — Men härom en annan gång. Att kasta mig in i Londons
omätliga verld, dertill saknade jag i detta ögonblick krafter. Jag
beslöt alltså att resa direkte öfver Hamburg till Southampton och
derifrån till Portsmouth. Här ämnade jag stanna ett par dagar, dels
för att taga denna storartade depot för Englands marinväsende i
närmare betraktande, dels för att helsa på Miss O., en gammal
bekant från den tid engelska flottan låg nära Götheborg, då hon kom
till Sverige för att träffa sin bror, befälhafvare på ett af
krigsfartygen. Vid detta tillfälle råkade jag henne Hera gånger, och lofvade
besöka henne om ödet någonsin skulle föra mig till Albions stränder.
Nu stod jag verkligen på denna ö, med dess minnesrika
forntid, dess betydelsefulla framtid. Allting egde för mig nyhetens
intresse. Gynnad af ett härligt väder anlände jag till Southsea, och
beslöt att genast uppsöka Miss Os villa.
Vägen förde längs en rad särdeles prydliga landthus af olika
byggnadsstil, men alla omgifna af vackra trädgårdar, som just nu
stodo i sin fullaste sommarfägriug. Midt emot dem lågo
exercisfältet och esplanaden, begränsade af hafvet, hvars stolta vågor buro
månget ståtligt linjeskepp, och sedan lade sig som en glittrande
silf-verring kring hafvets juvel, den smaragdgröna ön Wight!
»Se här äro vi framme, sir», utropade min vägvisare. Jag
inträdde i vestibulcn till det lilla trefliga landthuset och mottogs med
en hjertlig välkomsthelsning af dess vänliga egarinna. Denna tycktes
vara en äkta typ af ett äldre, ogift engelskt fruntimmer, hvaraf jag
sedan råkat flera. Rask, verksam, oberoende hvad ställningen och
ännu mera hvad karakteren vidkommer, intresserande sig för allt,
ifrån verldshändelsernas stora gång till de små frågor, hvilka
dagligen förekomma uti småbarnsskolan, räddningshemmet och många
andra välgörande inrättningar, hvari bon deltog, yttrande sig med
bestämdhet om allt, så väl om regeringens senaste åtgärder som
om homöopat|]iens ofelbarhet, tillika så god, så hjelpsam, att hon
aldrig skydde något besvär för att vara en medmenniska till nytta —
sådan var den trefliga egarinnan till Elmgrove, som nu bad mig vara
hjertligen välkommen till gamla England. »Det var bra snällt af er
att komma ihåg mig», sade lion; »nu får ni också lof att bli qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
