Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
han betraktade brödren, hvilken, strålande i ett återsken af de
lyckliga tankar, hvari han försjunkit, under några ögonblick
närmade sig utan att märka honom. De båda bröderna hade
ej på länge sett hvarandra och det syntes den äldre som om
George blifvit förvandlad, i det den rodnande, tveksamme
gossens skygghet gifvit rum för en englalik klarhet och frid,
sådan som den ädle forskaren aldrig torr skådat.
Då de båda varseblefvo hvarandra, var helsningen hjertlig
och vann såsom förr mellan gossen och den äldre brödren.
"Låtom oss ej genast vända åter", sade Lörd Herber’.
"Jag har redan länge väntat dig i hemmet och beskådat alla
prestgårdens och kyrkans skönheter."
"Jag räds de voro ej många i en sådan kritikers ögon",
svarade George, i det han satte sig på samma plats, som
brödren valt för att kunna njuta af den vidsträckta och
intagande utsigten.
"Tillräckligt många för att ha väckt min afund, om jag
ej tidigt nog sett tillfyllest af verlden för att göra mig
oåtkomlig for denna känsla. Och sannerligen tror jag icke att
all afund måtte vara bannlyst från ditt lilla paradis, ty aldrig
har jag hört sådana uttryck af kärlek och vördnad, som ditt
folk yttrar om dig."
George såg upp på brödren med en blick af glad och
öppen kärleksfullhet. Lörd Herbert fortfor med någon
tvekan: "att säga sanningen, undrade jag litet öfver den
gränslösa tillgifvenhet de visade. Väl har vår moder länge och
ofta berättat mig om det rena och välsignelselika lif du för;
jag vet äfven huru mycket du gjort för denna trakt och dess
innebyggare; men, efter hvad jag vill minnas, var du af ett
koleriskt temperament."
"Och är så ännu."
"Välan! förlorar du ej då stundom, genom utbrotten af
detta temperament, allt hvad du vunnit?"
"Det finner numera sällan något utlopp", svarade George.
"Min Mästare har varit outsägligt god mot mig och ingifvit
mig dämpande böner, hvilka snart sagdt ofrivilligt uppstiga nr
mitt hjerta i frestelsens stund."
Lörd Herbert. Hvarför säger du ej så gerna, att ditt
eget klarnande förstånd och din mognade vilja allt mer och
mer visat dig det dåraktiga och oriktiga i dylika utbrott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
