Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Helgad, luttrad och ren, blåser nu anden hvart sto/t
Bort ifrån snöhvit drägt, och riktas med djupare insigt,
Vinner i mod och i kraft, stärks i förtröstan ocli hopp,
Tills i hans inre det dagas till slut en gryende aning
Att ur förgängelsens makt anden kan lösa sig fri.
Spanande söker han då ett lif — ett lif bortom grafven —
Grubblar, forskar och tror, älskar, åkallar ocli ber,
Tills utur aningens djup frambryter en klarnande visshet,
Dagas ett strålande hopp, flammar ett bländande ljus,
Födes en helig, en brinnande tro, en glödande kärlek,
Väckes en längtan dit tipp -— upp till ett Fädernehem.
Huldt den Gudomlige sänker sig då mot menniskans ande,
Tager dess kärlek och ger himmelska löften igen,
Bjudande så sig sjelf till en pant för den lön vi förbida.
Så när, ur jordlifvets tvång, en gång min ande sig löst,
Kastande af, som en tung, förtryckande boja, sin stoftdrägt,
Viss på det båttre han valt, villigt och tvångslöst och fritt,
Herren min borgen ock blir, att ett femte stadium, ett högre,
Lifvet mig bjuder ännu, stegradt från dunkel till ljus,
Stigande uppåt från klarhet alltjemt till växande klarhet
Allt som jag mera förmår bedja och taga emot.
Lörd Herbert tystnade. George höjde det sänkta
hufvudet och drog djupt efter andan, sägande:
Förlåt, Mylord, om jag ej finner ord värdiga att svara.
Dina tankars flod har öfverströmmat mig lik en skön musik
och likasom en sådan för ögonblicket tjusat, om ock ej fullt
tillfredsställt mig.
Lörd Herbert. Jag lyssnar med så mycket mera nöje
till dina vänliga ord som jag hittills föreställt mig, att du var
alltför uteslutande en kyrkans man, for att anse frukterna af
mina tankar ega något värde.
George Herbert. Gud förbjude, att jag någonsin skulle
upphöra att vörda en ande, som, i förhållande till min egen,
alltid varit i fullaste bemärkelse en äldre broders! Jag sörjer
öfver, att du ej vill upptaga min Mästares banér och dricka ur
hvad jag funnit vara den högsta visdomens källa; men lika
litet som jag skulle vilja utplåna ur lifsens bok spåren af de
profeter och prester, hvilka kommo före Honom, eller i
glömskans natt begrafva de antikens vise, som kände allt "Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
