Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Ega vi ej i denna alldagliga yttring af den i naturen
ständigt verkande lifsprincipen, ett löftesrikt bevis derpå, att
döden, betraktad såsom tillintetgörelse, ej existerar, att den
ondast utgör ett öfvergångstilIstånd från en tillvaro till en
annan? Kunna vi ej, ge:.om att med vaken själ och
troende hjerta forska i naturens oändliga verkstad, der finna en
borgen för vår egen andes odödlighet, och sålunda komma till den
tröstrika visshet, dit filosofen med allt sitt grubbel, all sin
spekulation sällan hinner? I afseende härpå gifver oss Saintine en
vacker illustration i sin täcka berättelse Picciola, (hvilken jag,
i förbigående tager mig friheten rekommendera till dem af mina
unga läsarinnor, som ej redan käuna och älska den), visande
deruti, huru en man, begåfvad med alla lyckans och naturens
förmåner, förtrogen med lärdomens alla skatter, likväl ständigt
kände sig otillfredsställd och förgäfves bemödade sig att fylla
tomheten i sin själ. Och hvarföre — emedan det felades
honom tro. Offer, äfven han, för vexlande öden, fangen,
beröfvad alla medel till sysselsättning, ser han mellan stenarne på
fängelsegården en planta uppspira och på dess utveckling
con-centrera sig nu alla hans tankar. Han följer med noggrann
uppmärksamhet hvarje stadium af dess tillvaro, bemärker huru
naturen lik den ömmaste moder vårdar, skyddar, omhuldar den
späda plantan, ser huru noggrannt allt i dess organisation är
afpassadt för att på ändamålsenligaste sätt befordra dess
utveckling, och kommer till den slutsatsen, att naturen ej är ett
slumpens verk, men att en, på samma gång allvis och allgod
makt ej blott framkallat allt medelst skaparordet Varde! men
äfven på det omsorgsfullaste vårdar sig om allt sitt verk, som
Han skapat och gjort. Och den arme, olycklige fången har
sålunda nått det mål, som den rike, förnäme, firade, lärde
mannen förgäfves eftersträfvade — han har vunnit frid i sitt
bröst, tro och visshet för sin efter sanning och ljus så länge
trängtande ande. Och detta var en blommas verk! Kalla då
ej mer en blomma ringa och obetydlig, sönderplocka den ej
tanklöst med dina händer, nedtrampa den ej likgiltigt med
din fot!
Innan jag tar afsked både af min gode läsare, som
kanske redan tröttnat vid mig, och af hyacinthen, måste jag
förtälja en tilldragelse, tjenande såsom än ett bevis på den inre,
mäktiga lifskraft, hvarom jag talat. Denna naturens
obetvingliga kraft se och förnimma vi väl med häpnad och undran i
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
