Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
tressant belysning af de åsigter, som leda författaren vid
tecknandet af vårt fosterlands häfder.
Sin polemik mot cn öfvervägande snille- och konst-dyrkan
slutar författaren med följande ord:
"Historien har härutinnan ett stort ansvar, ty hon har en
stor makt. Hon eger nemligen äfven hon, tvenne himlar att
bjuda på, den lägre, Wallhall, åt kraften, modet, snillet;
den högre, Gimle, åt rättfärdigheten, nienniskokiirlcken,
sjelt-uppoffringen.
"Hon har som högsta mål länge framhållit förnämligast
den förre, men blifver mer och mer af christendomen tvingad
att framhålla också den senare. Striden mellan båda åsigterna
kommer förr eller senare till sin afgörande brytniug, sin
Hugnar Sik, en makternas skymning också derutinnan, att
förmågorna, snillet och kraften, endast som sådane, skola åt
renheten, rättvisan och menniskokärleken afstå sina hittills
inue-hafda högsäten. Äfven i historien skola Odén och Thor falla
och deras thron intagas af Balder.
"Det är ej förgäfves som menskligheten beder: "Tillkomme
Ditt rike!"
Kasta vi nu en blick på Orvar Odds Grupper och
Personnager, så angifver sjelfva titeln, att detta arbete hvarken
är egentligen litteratur-historiskt, ej heller biografiskt. Det
innehåller mest mod lätt hand gjorda, men dock karakteristiska
skizzer af utmärktare personligheter och skolor; träffande
anmärkningar och reflexioner öfver olika riktningar inom
skönlitteraturen eller öfver enskilda författare. Med andra ord; lians
arbete är ett qvickt, underhållande causerie öfver litterära
ämnen , men som allt igenom smakar af en bland causeriets
sämsta kryddor: klandersjukau. Författaren behandlar helst allt
en passant, och lians valspråk tyckes vara, det all ädel
beundran förqväfvande: nil admirare. Endast för två eller tro
af vitterhetens förnämsta heroer böjer han aktningsfullt sitt
hufvud; alla de öfriga äro vid något tillfälle föremål för hans
"impertinence" eller "nonchalance", för att begagna författarens
egen stil.
Do allmänna tidningarna halva vid Hera tillfällen granskat
detta arbete; alltså åtnöjer jag mig med några utdrag för att
gifva prof på författarens qvicka, behagliga, lätta, ja, stundom
lättsinniga skrifart, samt det träffande i åtskilliga hans
anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
