- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
207

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

Ehuru hvarken stor eller groflemmad till växten, hade
Sophie Adlersparre en stark kroppsbyggnad, var en djerf och
snabb ryttare och alltid främst i kappridning och andra lekar.

"Yster är hon och snabb att tumla med skummande fålar,
Vilda lekarnes ras fröjda dess lustiga hug",

sjöng om henne såsom barn en ung tillfällighetsskald, hvilken
någon gång gjorde besök på Ottenby. Icke desto mindre såg
man henne ofta helt plötsligt afbryta den gladaste lek, för att
smyga sig bort till fadren och vid hans fötter eller på hans
knä, med det ljuslockiga hufvudet lutadt mot hans bröst,
lyssna till haus lärorika meddelande eller yppa for honom de
tankar, som rörde sig inom hennes unga hufvud, de känslor som
uppfyllde hennes varma, men for alla andra slutna hjerta.
Kallades då fadren bort till sina många olikartade göromål,
ilade Sophie till leken igen, lika hurtig som någonsin.
Såsom särdeles märklig nämnes hennes förmåga att dölja
smärtan, när hon, hvilket ej sällan hände, skadade sig under de
oforv&gna lekarne. Med all denna manliga sjelfbeherrskning
förenade hon dock den fina smak och den händighet i arbetet,
som företrädesvis tillhöra qvinnan. Ingen kunde ordna sin
lilla trädgårdsdel så prydligt som hon, ingen binda vackrare
kransar och buketter. Ifrån tidigaste barndomen utmärkte hon
sig äfven i konsten att i papper utklippa blommor, landskap,
hästar och andra figurer.

Men Sophie växte upp, och man började inse
nödvändigheten af att gifva henne en mera regelbunden undervisning i
de ämnen, hvilka ansågos tillhöra qvinnans högre bildning.
Man sökte en lärarinna och fann en förträfflig sådan, rikt
begåfvad till hjerta och intelligens, med för den tiden ovanliga
kunskaper och talenter. Denna utmärkta qvinna bidrog
säkerligen i ej ringa mån att utveckla den unga flickans
själsförmögenheter och medfödda skönhetssinne, samt grundlade hos
henne den varma och djupa gudsfruktan, som blef ett
hufvuddrag i hennes karakter.

Under denna lärarinnas och fadrens förenade ledning
arbetade Sophie med lust och ifver. Hon lärde nästan allting lätt,
och mötte några svårigheter, sporrade de blott så mycket mera
hennes håg. Hennes medfödda ihärdighet och fasta vilja
kommo henne då till god hjelp och lydande ordspråket: "Vouloir,
c’est pouvoir", hvilket hon längre fram i ungdomligt
öfvermod öfversatte med, "En Adlersparre gör hvad han vill",

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free