Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
om den slutna familjekretsen, hafva alla så skiljaktiga intressen i lifvet.
Milt är ej det vanliga; jag blir derför missförstådd, klandrad. Detta
kunde jag lätt bära, om endast min önskan, att helt och hållet få egna
mig åt det yrke jag valt, blefve uppfylld. Men här, ur stånd att gå
framåt på den bana, jag ansett utstakad för mig — här är jag olycklig.
Min hjelp i de husliga förrättoingarne är öfverflödig och jag är glad
dor-åt, ty de skulle vara mig motbjudande. Jag har sökt öfvertyga mig, att
jag i trädgårdsskötsel skulle finna nöje och att denna verksamhet skulle
kunna vara till någon nytta; — jag lyckades till en tid, men inser nu,
alt en trädgårdsanläggning skulle medföra allt för mycken kostnad, då, i
detta hårda klimat, en enda frostnatt ofta förstör allt det arbete man
under månader derpå nedlagl. Jag har således måst öfvergifva alla
tankar på en nyttig verksamhet äfven i denna underordnade riktning, och
jag har intet öfrigt utom smärtan att se den färdighet jag vunnit i
målning allt mer och mer aftaga. Penseln har till och med blifvit mig
motbjudande, ty hvad jag nu målar finner jag vara långt underlägset det
jag förr frambringat."
Orsaken härtill söker hon dels i bristen på alla
konstföremål , af hvilka hon kunde hemta ledning, dels i omöjligheten
att finna en blott någorlunda vacker modell. Kunde hon endast
hoppas att efter ett par år få fortsätta sina studier, tycker hon
sig kunna tåligt bida och äfven med mera framgång arbeta; då,
säger hon, "skulle arbetet blifva lätt och lifvet mig kärare".
Men hon eger ej ens den aflägsnaste skymt af en sådan
förhoppning, tvertom blir framtiden allt mörkare, hon sjelf allt
kallare och mera sluten.
"Stundom", fortfar hon, "lyckas jag väl fasthålla den öfvertygelsen,
alt Gud, som endast vill mitt bästa, skall så leda händelserna, alt en
verkningskrets passande för mina anlag öppnas, och låta mig Ster erfara
glädjen öfver en nyttigt och väl använd tid. Då klarnar mitt sinne, och
med båg och ansats fortsätter jag arbetet."
"Men den obetydligaste omständighet, ett missförstånd, ett ovänligt
ord, rubbar åter del lugn, hvarål jag gladde mig."
Man igenkänner här den retliga ömtålighet för yttre
intryck, som ofta ligger medfödd hos vissa rikt begåfvade
naturer, och som, isynnerhet då de ej finna något fält för den
högre förmåga de känna inom sig, urarta till en sjuklig retlighet
i lynnet och blir en plåga för dem sjelfva och för deras
omgifning. Ofta händer det ock att denna omgifning, ur stånd
att fatta orsaken till det onda, genom triviala anmärkningar
och tillrättavisningar förvärrar det. Känslan häraf synes
hafva dikterat det följande af denna dagens anteckningar.
"Jag har erfarit", skrifver Sophie i fortsatt sjelfbetraktelso, "jag har
erfarit, att en olycklig är långt mer än andra känslig så väl för ovänlighct
som välvilja. Kommer jag någonsin i lyckligare belägenhet, så vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
