Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
melske Fadren unnar dig det gerna; men detta kan för det mesta
ej ske. Vi behöfva alla sa väl vår del af lidandet; men huru
äro vi skickade att bära det, då vi måste dragas dit från den
höjd af glädje och förtjusning, hvari vår fantasi försatt oss? Vi
kunna icke annat än knota eller misströsta, med ett ord vara ur
stånd att taga den bittra kalken oss till nytta. Det är sannt,
vi kunna tänka ädelt äfven under dagdröinmerierna, vi kunna
tåras åt våra egna milda ord, åt våra uppoffringar, åt vår
älskvärdhet. Men tänk efter! — Ar det icke alltid någon menniska i
bakgrunden, som skall se och loforda oss?
En annan fara är äfven för handen, nemligen den, att det
blir mycket godt tänkt, men föga godt gjordt. Jag känner en
flicka, som fröjdade sig och gladdes öfvermåttan åt att göra några
fattiga barn en glädje till julen. Många månader förut hade hon
tänkt sig in i deras fröjd, hade upplefvat med dem
överraskningens stund, om och om igen. Men då julen kom, var fantasien
förslappad, handlingen hade förlorat sitt behag, sin friskhet,
svårigheterna vid utförandet framstodo så bjerta och–det blef
ingen öfverraskning af. Så, som här i det lilla, går det för
tusende i stort. Drömmen förlamar kraften, förslappar viljan och
hindrar verkställigheten.
Och slutligen: Hvad är ändamålet med dag dr ömmerierna ?
De kunna icke hafva något annat ändamål, än att förskaffa dig en
stunds njutning. De äro ett slags theatraliska föreställningar d«m
du helt ensam uppförer; der fattas hvarken långa samtal, gester
eller decorationer, de äro tankens romaner, säkert lika mycket
för-derfligare än de tryckta, som det är dig svårare att lemna dem och
slita ditt sinne derifrån. En sjöofficer har berättat, huru han
som yngling beständigt byggde på det fartyg, han en gång
hoppades att föra, och slutligen så införlifvade sig med alla petitesser
i detta drömmens verk, att han försummade sina studier och var
nära att blifva allt annat än duglig för sitt yrke. Så göra oss
dagdrömmerierna oskickliga till det verkliga lifvets göromål och
komma oss åtminstone att förrätta dem med olust och liknöjdhet.
De förderfva oss äfven på annat sätt. Föreställningarne må ej
vara egentligen orena, ehuru tvifvelaktigt det är, att de
fullkomligen sakna detta element, ifall man skulle skärskåda dem med
ett af christendomen helgadt öga, men de skada i alla fall själen
och göra den flyktig och trolös. Utan att nu nämna, att de
småningom föra den drömmande bort från den första kärleken
och göra henne trolös mot sanningen i dess höga, genomskinliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
