Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
älska alla goda menniskor, göra för dem allt hvad jag möjligen kan,
men aldrig fordra något tillbaka, och först och sist förblifva ödmjuk
och lära allt klarare inse mina egna brister!"
Underrättelsen att hennes far häftigt och farligt insjuknat,
griper henne med djup smärta; hon förebrår sig att hafva lemnat
hemmet; klagar att ej kunna vara den sjuke nära, att ej genom
sin kärlek fa mildra bitterheten af plågans stunder — kanske hans
sista, att ej få smeka hans älskade händer, ej få mottaga hans
sista blickar.
"O Gud! det är hårdt, mycket hårdt?" skrifver hon. "Länge
hoppas jag dock, att Du ej må hålla oss åtskiljda; mitt lif är så
o-nyttigt, ej till glädje för någon! Hvarför ej taga det åter till Dig
och gifva mig en verkningskrets, der jag kan uträtta Din vilja!"
"En glad tid har funnits", tillägger hon, "då jag trodde mig ha
insett min bestämmelse på jsrden och det arbete jag här hade att
uträtta. Men mina anlag ha ej utvecklats; jag har förblifvit
stillastående; en svaghet, en oro har bemäktigat sig min själ. Några
ljusa stunder har den likväl haft, då den återhemtat sin fordna
friskhet; de hafva inträffat, antingen då jag en tid varit ensam, helt och
hållet skiljd från menniskor, eller ock då jag känt mig omfattad af
dem med välvilja; men hur sällan har det ej varit!"
Härefter återgå hennes tankar till den sjuke fadren; hon
tycker sig med glädje kunna på nytt börja arbeta, om han finge lefva
för att glädjas åt hennes framgång och slutar med en varm bön
for hans återställande. — Bönen uppfylldes — kanske äfven
förhoppningen om ny arbetslust, hvarom flere porträtter och
åtskilliga andra taflor, målade under senare delen af året, tyckas vittna.
Bland de mest lyckade af dessa voro porträtter i naturlig storlek
af den sköna fröken R. (hennes vän) sittande vid sin harpa, samt
af en vingåkersflicka i hemlandsdrägt — hvilken senare erhöll
mycket beröm af hennes forne lärare och andra konstdomare.
Vintren 1838 förgick under flitiga studier, afbrutna af
um-gängeslifvets förströelser, hvari Sophie, genom de vänner, hos hvilka
hou bodde, blef mera indragen än hon kanske önskat. Hon
deltog dock nu med mindre motvilja deruti, sedan hennes skygghet
för fremlingar börjat något minskas; och när hon någon gång
sammanträffade med personer af högre intresse, och vågade att i
samtal med dem yppa något af sina egna tankar och känslor,
fann hon sig road och upplifvad. Hon bibehöll visserligen alltid
en viss butter tafatthet vid första tilltalet af mera obekanta
personer, men man märkte ofta, huru hon sedermera sökte godtgöra
och utplåna intrycket deraf genom ett tveksamt närmande. Väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
