Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Sophies tysta själsarbete var af den art, att det hemtade
näriDg af allt, som föregick omkring henne. Ett hastigt yttrande,
en flygtig anmärkning, ett samtal deri hon sjelf föga eller intet
deltagit — allt sådant gaf henne anledning till reflektioner och
jemförelser, hvilka bildade och stärkte hennes tankekraft, riktade
hennes sjelfkännedom och skärpte hennes blick for
mennisko-karakterens egenheter. För att åskådliggöra hennes egendomliga
sätt att sålunda draga nytta af andras omdömen och att på sig
sjelf tillämpa anmärkningar, uttalade utan allt afseende på henne,
vilja vi anföra åtskilligt ur hennes anteckningar från denna tid,
hvilka äro rikhaltigare, i mån som hon här sannolikt haft mera
tid att egna åt stilla betraktelser öfver sig sjelf och öfver lifvet
och menniskorna omkring lienne.
I Augusti 1839 upptecknar hon ett samtal, rörande ett
fruntimmer, som nyligen gästat Gustafsvik och som var utmärkt för
sitt sunda omdöme och sin ovanliga förmåga att på ett klart och
slående sätt framlägga sina åsigter. Man hade yttrat, att dessa
egenskaper härflöto deraf, att hon ej hyste minsta egenkärlek eller
begär att behaga, hvarföre, då hon yttrade sig i ett ämne,
hennes tankar helt och odeladt egnades deråt.
"Detta var väl sagdt", tillägger Sophie, "och jag fann det vara
en anmärkning, som jag kan tillämpa på mig sjelf". Då jag talar
med andra, kan jag nemligen blott sällan tänka mig helt och hållet
in i det ämne, som afhandlas, utan upptages i stället af en barnslig
oro att man skull finna mig dum och tråkig, hvilken känsla ofta
hindrar mig att rätt följa med hvad som säges. Jag har ej förr insett
huru illa detta är, men jag vill nu bemöda mig att bortlägga detta
fel. Kanske skall jag då kunna göra mig angenämare för menniskor
och derigenom nyttigare."
En annan gång omtalar hon huru det ofvannämnda, af henne
högt värderade fruntimret, Friherrinnan II., gifvit en träffande
karakteristik af en person, med hvilken hon under en kort tid
sammanträffat på Gustafsvik.
"Jag har tvenne månader varit tillsammans med denna person",
skrifver hon, "och känner henne ändå icke; och Friherrinnan II. har
endast sett lienne några dagar. Huru drömmande och tanklös är jag
icke! Ack, att hon hade velat på samma sätt göra min
karakteristik. Huru mycket skulle ej då blifvit mig klart! Jag känner mig
ej sjelf och är ledsen deröfver."
Om sitt eget förhållande till de båda ofvannämnda personerna
skrifver hon med den henne egna blandning af stolthet och
ödmjukhet :
"Mot mig voro de båda mycket vänliga, och hade jag ej vetat
med mig sjelf huru okunnig, tafatt och obehaglig jag är, så skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
