Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
"Jag liar tänkt djupt ocli samvctsgrannt, jag liar sökt förjaga all
känsla af harm,
fortfar hon och framlägger derpå såsom resultat af sin
sjelfpröf-ning följande:
"En menniska — qvinnan icke undantagen — bör hafva känsla
af sitt eget värde, bör undvika dem, hvilka söka nedsätta detta värde,
bör ej låta behandla sig godtyckligt, utan stilla undvika sådana
personer, dölja sina förtjenster, ifall de äro andra i vägen — — — Dock,
jag måste ju lefva af min konst! O, liuru hårdt att jag det »uUte!
— — — Men mina arbeten kunna ju blifva uppsökta hemma hos
mig. — Jag vill göra försök härmed, samt blott någon afton uppsätta
dem på konstföreningen, för att se dem på annat ställe och i annan
dager, och för att få höra några förståndiga anmärkningar öfver dem".
Hon sammanfattar derpå i följande ord aftonens betraktelser:
"Jag har således nu fattat det beslut att sä länge jag anser mig
vara tillbakasatt af Styrelsen icke exponera något af mina arbeten
pä offentlig exposition".
Följande dag var hon bjuden till öfverstinnan E., hvars hus
var en samlingsplats tör många bland hufvudstadens utmärkta
personligheter, och der samtalen ofta vände sig kring ämnen af
högre intressen. Hemkommen skrifver hon:
"Man talade bland annat’om aitister och afundsjuka bland dem
(det var fråga om aktörerna A. och D.) . . Några menade att alla
artister voro afundsjuka. Jag ville motsäga dem, men var för blyg
att kunna yttra mina tankar. Den känsla, hvarom man här talade,
borde i mitt tycke ej få namn af afundsjuka. En artist med varia
kärlek Tör konsten blir aldrig afundsjuk på den person, som verkligen
öfverträffar honom genom sann förtjenst, lian måste till och med se
detta med varm och innerlig glädje. Den smärta han någon gång
känner öfver att ej ha uppnått denna höjd, förvandlas snart till glädje,
ju mer lians egen personlighet, lians egen ära och fördel försvinna,
ju mera en varm nitälskan för konsten och för menniskans förädling
genom densamma far uppfylla hans själ. Men djup smärta måste deu
sanna artisten känna (ban kan i annat fall ej vara artist), när han
ser personer prisas och äras, hvilka, för att vinna ett flygtigt bifall,
smickra mängdens nyckfulla tycken och förnedra konsten ända derhän,
att den (år ett skadligt inflytande på menniskorna, genom att ingifva
dem tycke för flärd och prål, genom att försköna det låga och
osed-liga öller genom att uteslutande fästa ögat vid det ytliga, det blott
mekaniska i konsten, i stället att framställa det andligt sköna och
derigenom komina betraktaren att älska det sannt stora, det ädla, det
himmelska, som väcka känsla för religion, fädernesland och
medmenniskor. l?ör nu en dylik smärta, som hos retliga och känslofulla
menniskor, hvilket de flesta artister äro, lätt kan urarta till personlig
fiendskap — bör den få namn af afundsjuka? Nej, dertill iir den
för ädel. Att afundsjuka finnes hos många artister, likasom hos men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
