Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Sophie Adlersparre lefde och dog som en Christen.
Hvad mer kunna vi? Dessa ord, med hvilka den aflidna»
anteckningar lemnades oss, skall ingen jäfva, som med oss
följt utvecklingen af hennes karakter, blickat in i hennes
sjukrum och dröjt vid hennes dödsbädd. Hennes vänner,
tillhörande, fåsom de sjelfva mena, olika christna läror —
katho-liken och läsaren, den statskyrkligt och den frikyrkligt sinnade
— alla hafva de med rörelse intygat detsamma, tilläggande
med bardomsvännen: "Gifve Gud, vi alla finge sluta så i frid
som hon". Vid en sådan dödsbädd glömmer inan de skiljda
läroformerna för att endast minnas att man är Christen.
Säkerligen skola också alla med oss af hjertat instämma i de
sköna ord, med hvilka Fredrika Bremer afslutar sina
meddelanden om Sophie Adlersparres sista lefnadstid:
"Vi som sett henne lefva och som sett henne dö kunna
ej annat än tillropa henne, den renhjertade qvinnan och
konstnärinnan, evangelii lyckönskande löfte:
"Salige äro de renhjertade, ty de skola se Gud".
Har läsaren af den karakter, som här utvecklats inför
honom med alla dess fel och förtjenster, dess storhet och
svaghet , dess ljus och skugga, emottagit något djupare intryck, än
det med stunden förflygande? Har Sophie Adlersparre kunnat
meddela något litet af sin rena och starka vilja, af sina höga
syften, af sin kärlek till sanningen, sin törst efter
fullkomligheten , sin oaflåtliga brinnande åtrå till det högsta — till
Gud? Har hon slutligen på sin dödsbädd kunnat försona
protestanten med den sannt christliga katholiken — har hon i någon
mån kunnat bidraga att närma till hvarandra i kärlek och
fördragsamhet de sanna christna inom båda bekännelserna — då
skall hon icke förgäfves hafva lefvat och lidit, kämpat och
segrat — då skall hon icke förgäfves så ofta hafva bedt den
brinnande bönen:
"Gode Fader 1 Låt mig blifva till något gagn för
menniskorna! Låt mig kunna draga dem till Dig’.
Då skall måhända icke heller denna kämpande själs
historia hafva blifvit alldeles förgäfves skrifven.
Esseide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
