Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
och kringsatte blanka tenntallrickar, fyllda ined mjölk och
försedda med nya skedar af välluktande "ene’-, i vrån vid
dörren sågs fördrängen, Landgren, klyfvande några grofva
vedträd åt mor. Då högljudda röster utanför förkunnade
gästernas ankomst, afkastade den unga Britta hastigt sin varma
skinntröja. Belysningen af eldskenet och det aftagande
dagsljuset var ej stark, men förrådde dock tillräckligt af flickans
drag och gestalt, för att låta ana hennes naturliga skönhet.
Det bruna håret, ej som modrens doldt af "kluten", (den
hufvudbonad, som bland de skånska qvinnorna utmärker det gifta
ståndet) lemnade det vackra rosiga anletet fritt, och nedföll
på axlarne i rika flätor, "tippade" med blåa ylleband; det låga
lifstycket, tillsnöradt öfver ett snöhvitt linne, eller så kalladt
"uppblöt", visade på det förmånligaste den smärta men starka
växten, medan den korta bandkantade kjorteln i hastiga
vändningar uppenbarade ett par välbildade smalben med fötter, som
hade förtjenat en finare beklädnad än de högklackade
"trä-bottna-tofflor", som nu vanprydde dem.
Helsande mor med ett grofmäldt Guds fred! och nickande
åt Britta, hvars armar dignade under fatet, der mor just nu
slog upp gröten, samlades gästerna småningom kring bordet,
bildande en krets af härdiga, väderbitna dannemansanleten,
hvilkas rena, men något tunga och groft tillhuggna drag, förrådde
hufvuddraget i den Skånska bondens skaplynne, en trög, men
ihärdig kraft. Den korta bordsbönen, framsagd af värden,
slöt med ett amen, upprepadt af de öfrige i en enhällig korus,
hvars unisona baston endast afbröts af tvenne qvinliga
diskant-stäinmor, i det mor och Britta andäktigt nego, den ena med
slefven i högsta hugg, den andra med grötfätet i famnen.
Efter några ögonblick hade gästerna, bland hvilka Sune äfven
infunnit sig, tagit plats vid bordet. Britta framsatte
grötfatet med en halft svigtande rörelse af den välbildade gestalten,
som skulle varit värd att fångas af en målares pensel. Ätt
den icke heller undgick bondeögats medfödda skönhetsblick
intygades af Sunes grofva artighet, i det han nöp flickan i
kindbenet och tog på sin krigareed att hon var smidig och stark,
soin den goda klinga, han förlorat vid Landskrona, samt af
den mörknande blick, hvarmed Landgren från spiselhörnet
lyssnade till denna artighet, medan han lät den höjda yxan hvila
och lemnade vedträdet halfklyfdt hängande på dess egg. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
