Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
lozzi, fortfarande att tala med samma värme, är nära att fatta
tag i honom. Kejsaren stöter honom tillbaka. Återkommen till
besinning af sin ställning, fattar Pestalozzi kejsarens band, som
han kysser. Den mäktige herrskaren blir rörd och omfamnar
hjertligt skolmästaren. Nu först kommer Pestalozzi ihåg sitt
ärende och framlemnar sin ansökan. Kejsaren beviljar den, och
slottet i Yverdon undgår att blifva förvandladt till hospital.
Året 1815 var ett bekymmersamt år for vår stackars vän.
Bristen på praktisk förmåga hos honom sjelf, föranledde honom
att anförtro en del af styrelsen åt en eller annan af sina
biträden; detta gaf anledning till missämja och afund bland dessa,
hvilket visade sig hafva ett menligt inflytande på institutets
bestånd och störde dess vördnadsvärde stiftares lugn; Pestalozzi
måste lida den förödmjukelsen att se sitt företag gå under och sjelf
stå vanmäktig vid styret. Han kände att den kärlek, som utgjort
skolans grundval, hade flytt från dem.
Vid denna bedröfliga tidpunkt förlorade ban sin trogna inaka,
som i 45 år stått vid hans sida, i sorg och glädje, i storm och
solsken. Med varmt deltagande hade hon följt alla hans planer
och företag; hennes råd och tröst, hennes kärlek och trohet hade
aldrig svikit honom; saktmodig, anspråkslös och kärleksfull, hade
bon varit hans skyddande engel. Liksom i sina unga dagar hade
han fortfarande trott, att hon skulle öfverlefva honom, men Gud
hade beslutit annorlunda. Att förlora sitt hjertas krona vid
sjuttio års ålder — vid en tid, då han mer än någonsin hade behof
af hennes vård och inflytande — var ett hårdt slag. Hela
familjen sörjde djupt. Hon begrofs under tvenne höga lindar i slottets
trädgård. Åratal derefter träffades den åldrige mannen ännu ofta
under dagens lopp vid sin trofasta loljeslagerskas graf. Stundom
hände äfven att ban, om natten, då alla voro forsänkta i sömn,
steg upp för att gjuta bittra tårar på hennes graf, likt ett barn,
som förlorat sin moder.
Icke ens denna smärtsamma förlust mäktade återställa friden
bland den hårdt profvade mannens medhjelpare. Deras oenighet
tilltog allt mer och mer och en skiljsmessa blef oundviklig: de
hade blifvit alltför sjelfständiga, hvar och en inom sitt område,
för att längre kunna arbeta tillsammans. Tolf af de yppersta
lärarne lemnade skolan 1816; likaledes Krilsi, och, ett år senare,
äfven Niederer, hvilken från 1805 varit en den mest tillgifna
vän. Hur smärtsam än denna skiljsmessa var, så var den dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
