Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
gifna, gräsvuxna åkertegarne vid vägen; de senare alltid ett eller
par steg bakom sina herrar och män, med ett litet barn på
armen och en liel flock halfvuxna svärmande omkring dem, än
plockande smultron och tallkottar i skogskanten, än klint och
kungsljus på åkerrenarne att strö för de fromma systrarna på
kyrkogången, och blott ogerna fogande sig i mors uppmaningar att gå
sedigt och stilla fram till Guds nya hus.
Allt högre och skärare ljödo klockorna; allt talrikare
strömmade skarorna till och fyllde snart kyrkan och hela backen
der-utanför. Fråu klostret vid sjöstranden uttågade då en lång och
lysande procession, bärande bilder, kors och reliker af många slag,
anförd af Sörmlands biskop, som kommit ända från Björkö, för
att inviga det nya templet. Efter munkarne följde i praktfulla
drägter, med ett långt följe af tjenare, Kathrina och Delila
ridande två höga, glänsande, svarta hästar, hvilkas betsel lyste af
ädla stenar. Utanför kyrkan, der folket knäböjande helsade den
högvördige fadren och processionen ined de heliga relikerna,
delade sig tåget. De båda systrarna begåfvo sig, följda blott af
hvar sin småsven, men helsade af allmogens jubel, till sakristian, för
att derifrån intaga sina platser i den med galler försedda
korbänken, medan de öfriga inträdde genom vapenhuset. Svängande
sina rökelsekar och stänkande templet och den knäböjande
församlingen med vigdt och renadt vatten, gingo Biskopen, Abboten
och de förnämste af deras följeslagare fram till altaret; korgossarne
stodo redo, i dubbel halfkrets deromkring; pipare och sångare
afvaktade blott ett tecken af kormästaren, för att i samma
ögonblick de ädla jungfrurna visade sig, uppstämma invigningshymnen.
Folket stod packadt i täta rader, männen till höger med blottade
hufvuden, qvinnorna till venster, alla andlöst lorbidande det
festliga ögonblicket. Minut förgick efter minut; man räknade redan
5—10—15. De låga hviskniugarue upphörde. En dödstystnad
iuträdde i kyrkan, och nu först hörde man tvenne halfhögt talande
röster från den trånga dörren till sakristian, på hvilken allas
blickar varit fästade. Allt högre, allt ifrigare ljödo de båda
stämmorna, tydligen i strid med hvarandra. Enstaka ord trängde till
åhörarnes öron — de skärptes allt mera, så till ton som
betydelse — det var tydligen en tvist: "Jag går förut, syster Delila"!
hördes en gäll stämma slutligen förklara. "Du är icke äldre än
jag, syster Kathrina", ljöd svaret, "fastän du alltid vill tillvälla
dig företräde framför mig; i dag är det jag som går förut". "Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
