Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
re nppskaka mitt samvete än, jag måste till min skam
erkänna det, tio de* vackraste predikningar öfver
barmhertighe>-tens dygd.
I närvaro af denna tysta och blygsamma varelse, som
emottog den minsta gåfva såsom himmelsk manna, uppstod
stundom inom mig en af dessa sjelfpröfhingar, hvilka komina
blodet att stelna. Smärtsamma frågor, som ej låta afvisa sig,
sanningar, som stråla fram ur mörkret, framkalla vid sådana
tillfällen en förvirring, en ångest, hvilken man icke kan
undkomma förrän man i känslan af synden, .förkrossad nedfaller
inför- Honom, som synder förlåter.
Jag tror att äfven ni kännt något sådant. Då det händt
er, att ni träffat på en af dessa själar, som äro så små i sin
egen tanke, och som känna så stor beundran för er, har ni
då ej känt någonting liknande förakt för er sjelf? — 01 dessa
sköna illusioner hos andra. Jag talar ej om berömmet,
smickret, detta utnötta mynt, hvars fåfänglighet hvar och en
känner; men denna beundran af ett oskuldsfullt hjerta, som tror
er verkligen god, verkligen from och ädel!... Slöjan fäller,
och ni skådar er själs anlete sådant det är; men hvilka drag
visa sig ej der! Sannerligen aldrig har solen — denna
konstnär i stort — med större trohet fästat våra yttre drag på
plåten.
Men om ni tvärtom råkar tillsammans med någon
individ, som är sträng och full af spotskhet emot sin nästa,
skola edra egna dygder straxt falla er i ögonen och uppställa
sig soiu en lifvakt omkring er. Det går af sig sjelft, utan
att man vet det, ja, utan att man vill det.
En blick, hufvudets hållning, en böjning deraf, ja, än
mindre — och ni framstår antingen uppriktigt ödmjuk eller
oförställdt högmodig.
Orden säga stundom mycket, handlingarne tala ett än
kraftigare språk, men jag känner en ännu vältaligare agent
— hjertat. Hjertat är som den fördolda urnan i helgedomen;
oupphörligt utsprider det sitt doft. Stäng dörrarna, nedfall
förhängena— hvarken regiarne eller de tjocka vecken skola
hindra doftet att sprida sig. Det ses icke, det höres icke, men
nnan inandas det, man röner dess inflytande. Det är
sanningens hemlighet; hon har behållit den för sig.
Kalampin, den okonstlade varelsen, skulle hafva för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
