Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Yill man finna det sanna uttrycket för dessa unga
flickors vårtankar, så innefattas de alla i den vemodiga klagan:
"ingenting att ta på sig". Och blir denna klagan en gång
stillad, är väl siunet då nöjdt? Ack nej, då kommer en
ännu större oro: Toiletterna skola visas och väcka tå mycket
uppseende som möjligt. Huru skall man kunna bli nog sedd,
beundrad och fjäsad — hvarför ej afundad i de nya
pariser-hattarne och berlinerkapporna? Och — höjden af all oro— tänk
om det skulle bli regn första Maj ?
Men du blir otålig, min unga läsarinna, din fina, hvita
panna lägger sig i djupa veck — dina ögon skjuta blixtar,
som hota att förtära det oskyldiga papperet — ett säkert
tecken att du känt igen dig i vår skildring. Men lugna dig.
Hvem kan neka att du är intagande i din vårtoilett? Hvem
ser ej gerna din ungdomliga friskhet, förhöjd genom en vårdad
klädsel. Vi vilja blott göra dig ännu mera förtjusande genom
att fästa dina blickar vid en obetydlig småsak i den stora
toiletten , som du förbisett. Du har glömt att också sinnet skulle
ha en frisk, en lätt, en vårlig, solljus skrud. Gå ut för ro
skull och se dig om — ej i bodarne, men i naturen — och se
till, om du ej kan finna några dyrbara anvisningar för den nya
vårskruden.
Jorden afkastar det tunga snötäcket och ikläder sig ny
gestalt. Bortlägg du med vinterkläderna, de gamla, sjelfviska
omsorgerna och bekymren och ikläd dig en ny drägt af
tacksamhet för det förgångna årets goda, för det nyas hopp; bryt
dina gamla ovanor, brister, fördomar och fel, såsom vattnet
sin isboja, och ikläd dig den sinnets renhet, den hjertats
ödmjukhet, som är den rätta skrud, hvaruti vi kunna emottaga
gåfvorna ofvanifrån. Solskenet i förening med det milda
vårregnet uppfriskar jorden och bortjagar dam och orenlighet från
knoppar och blad. Öppna du ditt hjerta för nådens solsken
och låt det gudomliga ljuset genomströmma dess dunklaste
vrår, bortjaga alla skuggor och genombryta hvarje töcken, i det
du hänryckt lyssnar till det eviga skapelseordet: "Varde ljus:’’
Och om äfven ett stilla regn skulle nedfalla öfver dina kinder
vid minnet af förgångna felsteg eller medvetandet af den egna
oförmågan att öfvervinna dem — hvad mer? Tacka Gud, som
skänkt oss tårarnes tröst, och tro att ett sådant majregn är
Honom behagligt. Har själen iklädt sig sin nya skrud — o,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
