Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
arbete, och den 74-åriga gamla hade inom kort för detta
goda ändamål samlat en större penningesumma än alla de
öfriga direktionens inedlemmar.
I hofvets salar uppträdde den åldriga och satt vid
Drottningens sida och rådsbord med samma enkla, svarta drägt
och enkla hållning, som om hon varit hemma hos sig, och
sade sin mening likaså frimodigt. Och var hon ej hemma
äfven här? Den som endast vill ett, nemligen tjena Gud och
det goda, är hemma öfverallt, och är ingenstädes förlägen.
Inför vår goda, varmhjertade Drottning och i sin afhållna
yngre väns och slägtinges, Lotten Wennbergs tjenst kunde hon
dessutom, i dubbelt afseende, känna sig, såsom i sin familjekrets.
Ingenting hos henne antydde att hennes afskedsstund var
nära. Hon hade likväl i tysthet beredt sig derpå, ordnande
allt för sin begrafning m. m.
Sedan hon förliden skärthorsdag gått till Herrans nattvard,
sjuknade hon påföljande påskdag hastigt, ehuru ej häftigt, i
lunginflammation. Ingen af hennes närmaste anade faran;
sjelf talade hon ej om sitt tillstånd, ehuru hon tycktes känna
det. Hennes krafter sjönko hastigt, och ett par dygn efter
insjuknandet stannade hennes så länge varma och verksamma
hjerta. De sista ord man hörde henne yttra, såsom för sig
sjelf, i det hon med den välkända åtbörden tryckte båda
händerna hårdt mot sitt bröst voro i "Jag går till min Herre
Jesus 1"
Som minne af hennes jordiska verksamhet visar man, och
med allt skäl, på Stockholms småbarnsskolor. De unga
lärarinnor, som under senaste tvenne år blifvit tillsatta i
hufvudstadens folk-skolor, har jag upprepade gånger hört yttra sin
förundran och glädje öfver att finna barnen, som de fått
under sin uppsigt, så hyfsade, så vänliga och lärvilliga samt
böjda för lydnad och förtroende, och att finna dem så i de
fattigaste församlingar och från de uslaste qvarter af staden.
Detta måste tillskrifvas småbarnsskolorna och särdeles den
moderliga qvinna, som under en lång lifstid egnat dem en så
verksam och vårdande tillsyn. Men icke säga dessa skolor
allt hvad hon var och verkade för samhället. När hennes
jordiska hydda bars till grafven, såg man starka, unga luän,
och män, grånade i statens tjenst, följa kistan, gråtande som
barn, hvilka förlorat sin moder. Dessa tårar af män, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
