- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
143

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143’

troende. Nästa morgon var Orstcd den af familjen som minst
kände sig angripen af den föregående dagens kropps- och
själsansträngningar. Han gladdes åt hoppet att få framlefva
sina återstående dagar i den sköna boning, som hans
medborgare skänkt honom, och talade ofta med glad längtan
derom. Dessa hans återstående dagar blefvo dock ej många;
oaktadt hans liffulla utseende, som tycktes lofva honom en
lång ålderdom, fick han aldrig bebo den nya egendomen, ty
innan nästa vår hade han allaredan gått ett bättre lif, en
evig vår till mötes.

En ljuflig söndagsmorgon den 9 Mars 1851 afsomnade
ban stilla, efter att ögonblicket förut hafva försäkrat de sina
att ban éj led några plågor. Hans död väckte en djup sorg
hos alla som personligen kände honom och ett stort
deltagande inom bela den vetenskapliga verlden. Sällan har
någon förenat ett så genomträngande förstånd med ett så
barnsligt och oskuldsfullt hjerta; han liknade en af dessa
forntidens män, som vi från barndomen lärt att beundra — män,
hvilkas själsstorhet och viljekraft voro parade med den största
enkelhet och hvilka med samma glada förtröstan kunde lefva
och verka för en idé eller dö under kampen derför, allt efter
som det var Guds vilja. Hos Orsted fanns intet, som behöfde
döljas eller ställas i ett bättre ljus, för att visas för verlden,
ocli väl må det derföre heta om honom, att han var, icke
blott en stor vetenskapsman och en ovanlig tänkare, men
derjemte en stor och ovanlig menniska.

—en—ny.

xviii, hvad \m Kli lik. *)

Hvad hon är lik? En stilla lördagskväll
Då allting är beredt till helgdans möte,
Då barnet leker, ocli en frid så säll
Sig sprider, liksom doft ur blommans sköte.

När vinden lugnats, sakta öfver sjön,
Som speglar himlen, klockans helgsmål klingar

*) lusaudt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free