- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
264

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-264

ur det dunkel, som höijer dem, ehuru vi ännu förgäfves spana
efter dessa förebud för en bättre t.id. Scenen är densamma, som
vi se återgifven på en af de herrligaste konstalster, Roma
förvarar. Dagen har bräckt, redan ilar Aurora fram ur
mörkrets chaotiska rike; men de qvinliga skepnader, hvilka skulle
ledsaga hennes char — blomsterströ vägen, uppbära facklan
och bekröna segraren — dröja ännu att visa sig.

Så långt miss Cobbe, hvilken vi härmed för denna
gången lemna, tacksamma för hvad vi af henne lärt, på ,samma
gång vi dock upprepa våra inkast mot de alltför svarta
skuggorna i hennes målning.

L -cl

IXXVII. ETT BREF *).

Ekenäs d. 29 Juli 1866.

Min kära Agnes!

Då jag nu med min principals familj flyttat ut till
landet och vi sålunda äro skilj da från hvarandra, ville jag gerna
skriftligen få spraka något med dig, och dervid framställa
de åsigter om den stora frågan, hvilka dag och natt uppfylla
min själ, och hvilka du hittills endast fragmentariskt har lärt
känna, genom de samtal, jag i din närvaro haft med olika
tänkande. Du har säkert af din moder hört, att jag hade
den glädjen att, vid ett besök hos en familj i grannskapet,
sammanträffa med henne. Hvad var naturligare, än att vi
genast började ett samtal i det ämne, som ligger oss båda
närmast om hjertat? Lika klart är, att vi uti många frågor
ej kunde komma till fullkomlig enighet. Jag tror dock, att
detta samtal verkat mycket godt, derigenom, att vi bättre
lärt uppfatta hvarandras åsigter och sträfvanden. Och då nu
din moder ej har någonting deremot, vill jag för dig
framlägga min bekännelse i denna min lifsfråga. Såsom
utgångspunkt för min slutledning, vill jag sätta den oförnekliga
satsen att qvinnan är menniska. Den närmaste följden af detta

*) Insändt med anledning af art. "En moders ràd" i förra häftet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free