Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
mer. blott ett enda af qvinlig hand. Väl må det erkännas,
att detta poem, oaktadt den vackra stämning, som genomgår
det, dock bär omisskänneliga spår af att härflyta ur »ett
svagare käril». Men bär ej vid närmare påseende rätt
många af de öfriga styckena samma svaghetens prägel ? Vi lemna
åt läsaren att besvara frågan och påminna blott om det kända
faktum, att dylika blandade diktsamlingar sällan göra de resp.
förf:ne full rättvisa. För oss är det imellertid ett nöje, att på
detta sätt göra, om än en flygtig bekantskap med en mängd
yngre danska skalder, bland hvilka Bergsøe, med sina lätta,
genomskinliga och dock djuptänkta dikter, (Blomsterne — Ischia
— Skysamleren m. fl.) synes stå främst. Icke mindre nöje är
det att i ett par små genrebilder återfinna signaturen J—s
fina pensel och Evalds raskare manér. Och, slutligen, hur
gerna förnyar man ej bekantskapen med gamla välkända
mästare, sådana som Hauch, Henrik Hertz, 11. C. Andersen,
Ploug och Christian Winther, hvilkas snille och
egendomliga skaplynne aldrig förneka sig, ens i de flygtigaste utkast.
Så finner man, t. ex., ingenstädes i bela samlingen ett så
ungdomligt och lefnadsfriskt stycke, som den lilla berättelsen
»Onkels Lise», af sjuttioåringen Christian Winther —
ingenstädes en så fin komik som i Andersens »De sinaa Grønne» —
ingenstädes heller en så spänstig kraft, en så obetvinglig
vilja, som i Plougs mäktiga väktarerop till sitt folk: »Det gryeri»
— — — »ej paa det store Hvælv,
Der, truende med Undergång og Jämmer,
Sig speiler lige raørkt i Tidens Elv,
Men inde i det lille Hjertekaminer;
Der fødes Spirer til et bedre Selv,
Der spille svage Glimt af lyse Flammer.
Thi indenfra Gjenfødelsen maa komme:— —
Der spändt og spillde vore Parcer Traaden,
Der slyngtes Knuden og der løses Gaaden.
Vi har til Frelse kun — os selv og Gud. — —
Lad os i ydmyg Tro og Tillid samles
Om Ham, hvis tunge Hænder paa os faldt:–
Til Morgenbøn lad alle Klokker riuge,
Skjønt over os er Nattens sorte Sky!
Lad Ordet lyde og lad Psalmen klinge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
