Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’261
grönfru, med en röst så klangfull och ett uttal så rent, att
jag förvånad betraktar henne.
»Jag skulle gerna vilja ha några af era vackra gurkor.»
»Välj sjelf, jag är glad att ni tycker om dem.»
»Har ni dragit upp dem sjelf? De äro i sanning ovanliga.»
»Icke just jag, men väl gubben min. Och nog liar jag
också sett till dem emellanåt och »strilat» öfver dem, då det
varit som hetast.»
»Äro de der stora blomkålshufvudena också från er
trädgård?»
»Ja, allt hvad ni här ser. Men vi ha också fått pris vid
utställningen.»
»Det måste vara bra roligt, att ha en stor trädgård!»
»Ja, ja men! och ändå roligare att träffa någon som
förstår sig på ett sådant nöje. Få menniskor ha begrepp om
huru roligt det är, att se huru växterna »ta sig» för hvarje
dag och i synnerhet, huru de skjuta fart efter ett regn.
Det har sett smått ut i år, men nu är allting bra igen. Får
jag bjuda er en blomma?»
Vid dessa ord vände hon sig till flickan vid
vattenäm-baret och tog en i vattnet fritt simmande nejlika, hvilken
hon räckte mig med verkligt behag. Då flickan fick se mig,
gaf hon till ett utrop:
»Känner inte mamsell igen mig?»
O o
»Nej.»
»Jag är ju Ida S. från torsdagsskolan.»
Vid ljudet af hennes namn kom jag väl ihåg henne;
hon var en af våra bästa lärjungar, i tjenst hos professor
B., hvilken tjenst hon dock måste lemna, för sjuklighets skull.
Hon presenterade mig nu för grönfrun, och då denna hörde mitt
namn, gaf hon flickan lof att följa mig och bära min korg till
båten. Under vägen berättade Ida hur bra hon hade det hos
fru Grön och hur frisk hon blifvit sedan hon kommit till henne.
»Hela dagen,» sade hon, »får jag vara i friska luften, och
om qvällarne leker jag med barnen. Frun har sju flickor,
tre blåögda som fadren och fyra brunögda som modern. De
blåögda äro alla muntra, lifliga och ystra som fadren; men
de brunögda veka och saktmodiga likt frun. De
blåögda skrika som skator, men de brunögda sjunga så vackert
att det är en glädje att höra dem. Ja, vet mamsell,» slöt hon,
»jag har det så bra, att jag bara önskar att jag också en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
