Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’326
som en ljuflig dagg öfver hjertat. Dem man af hjertats lust
sjungit samman med, dem älskar man ock; sången bidrager
derför i sin mån att framkalla det förhållande af innerlig
tillgifvenhet, som vid högskolorna råder såväl mellan lärare
och lärjungar, som ock mellan lärjungarne inbördes.
Att nyttja språket i skrift vill man naturligtvis gerna
lära lärjungarne, men man behandlar skrifningen som en
frivillig sak, så att lärjungarne skrifva när, huru och hvad
de vilja, blott att de sedan framlemna det skrifna till
läraren, som i allas närvaro läser och rättar detsamma. Ofta
välja lärjungarne återgifvandet af något föredrag, och
glädjande är att se, med hvilken klarhet de fattat, om ej alla
en-skildta uttryck, så dock hufvudtanken eller anden af det
sagda.
Mellan historien — (geografien blir, såsom den här
föredrages, äfven den ett slags historia) — och modersmålet
stålett läroämne, som jag skulle vilja kalla lifsfilosofi. Man
håller nemligen, då man af någon anledning dertill känner
sig manad, föredrag öfver ämnen, hemtade omedelbart ur
det inre lifvets område, såsom t. ex. om andens ocli
hjertats inbördes förhållande, om huru ynglingar blifva män,
menniskans frihetsbegär, om bildningens art och betydelse och
annat sådant. Hufvudsyftet med dessa föredrag är att visa
lärjungarne, huru de i det hvardagliga lifvet skola göra
fruktbart det nya lif, högskolan i dem ingjuter eller åtminstone
velat ingjuta.
Underbar är att se med hvilken ifver och glädje folket
strömmar till högskolorna och med hvilken uppoffrande
kärlek lärarne sköta sitt kall. Här är det ej fråga om
ekonomisk fördel, här är det endast fråga om att göra det pund
af kärlek och lefvande kunskap, som Herren förlänat, på bästa
sätt vinstgifvande.
Detta är nu hvad jag såg i Danmark, och hur gerna
jag skulle vilja se något af detta folkliga lif uppspira också
här hos oss, behöfver jag ej säga. Må vi blott se oss för
— icke med otåligt och ovist nit rusa till målet, utan vänta
tills Herren sjelf framkallar de män, som skola leda oss dit.
Men må vi å andra sidan ej makligt slå oss till ro, tänkande,
att vi intet kunna göra till sakens framgång; ty vi kunna
ju dock i sjelfva verket göra ganska mycket derför. Vi kunna
vid passande tillfällen tala till folket om skolorna i Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
