Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’329
»Hvor kommer det, (frågar sig skalden), at nu, da Himlen atter
Ny Kjærlighed mild lagde til mit Bryst,
Nu, da igjen mig smiler Livets Lyst,
At ei med Sang min Lykke ret jeg skatter?
Er Poesien da kun Savnets Datter,
Og svulmer Sangen kun i Kampens Dyst?
Er der i Sjælens Eolsharpe tyst
Naar intet Længselssuk dens Strenge fatter?
O nei — af stille Vellyd helt den bæver —
Thi Livet selv er vordet nu et Digt,
Og Hjertet ikke drømmer mer, men lever.
Og dette stille Kvad er mere rigt
End Stormens Klage, som mod Sky sig hæver —
En klar Septembermorgen er det ligt.»
Och vill ej verlden lyssna till hans enkla sång — hvad rör
det skalden, när blott hon, den älskade, hör och förstår honom ocl»
med mjuka händer rör hans hjertas strängaspel.
Han sjunger således, ty — han måste sjunga så länge diktens
skjulte Kilde end hans Indre nærer
Og vil som Toner ud af Brystet klinge.
Här vidtager nu en kedja af intagande sånger, alla
återspeglande företeelser ur skaldens nya lif, och på ett fint, ofta halft
fördoldt sätt hänvisande till henne, som utgör dess medelpunkt.
Vackrast äro i vårt tycke Como- och Sorrentosångerna, bland hvilka
senare »Dronning Giovannas Bad» isynnerhet intager genom ett fint
och genomskinligt behag:
Se Maaneskiven fuld og klar
Bag Bjergets Kam opstaae!
Sit Sølvernet den kastet har
Alt over Golfens Blaa.
O, Aftenluften er saa varm,
Saa frisk, som Kjærlighed —
Min Kjære, kom, tag nu min Arm,
Vi gaae til Stranden ned.
»Gennaro, smukke Fiskermand,
Hev har du os igjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
