- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
35

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

stinkten, under det man bildar mannen genom förståndet, felar
man i aktning emot henne på samma gång man sjelf förfelar sitt
mål.)) Ifråga om den sedliga uppfostran gäller alltså för båda
könen en och samma ledande grundsats, om än i olika grad til—
t lämpad, den nemligen af »en förståndig och upplyst frihet».

Helt annorlunda räsonnera!’ förfin då han öfvergår till den
intellektuella uppfostran. Här är det icke längre fråga om frihet
eller själfstyrelse, utan endast om maktspråk. »Hvar,v frågar
han sig, »bör gränsen sättas för den unga qvinnans rättighet
att tänka, tala och reflektera? I hvilken grad anstår det henne
att hafva ett eget omdömet Och han finner på dessa spörjsmål
intet annat svar än Fénélons råd:

»Lären qvinnan, att det med afseende på vetenskapen finns
en blygsamhet lika ömtålig som den, hvilken inger fasa för
lasten» — samt Madame de Saussures danaidiska grundsats:
»qvinnan bör hafva smak och fallenhet för studier, men förskonas
för sjelfva kunskapen.»

Annu mer än vanligt vacklar dock vår författare här
mellan grundsats och tillämpning. Han erkänner att det icke är nog
för qvinnan att, som ett svenskt ordspråk säger, »veta att gå
in när det regnar». Han ber henne helt bevekligt att »icke
förblifva helt och hållet främmande för andens fördelar, för sinnet
för skön konst och litteratur, för en utsökt konversations behag»
m. m. Men rädd att härmed hafva gått för långt, skyndar han
att tillägga:

»Jag säger icke derför att qvinnan bör vara lärd; hon gör
till och med bäst uti att icke söka bedöma eller yttra sig i
upphöjda ämnen. Jag medger att hon icke behöfver veta särdeles
mycket; men att genom något litet studium, någon liten
undervisning söka tillegna sig en prydd själ, en fin smak, ett valdt
sätt att uttrycka sig, bör likväl ej förnekas henne. Bättre är
dock att bibringa den unga flickan dessa fördelar samtalsvis, än
genom någon bestämd och öfverlagd undervisningsplan.»

I trots af allt detta lägger imellertid förf:n den största vigt
på »de grundliga och behagliga egenskaper», den omdömeskraft,
den förmåga att skilja det passande från det opassande, det
sanna från det falska, det eviga från det tillfälliga, som bildas
just genom sjelfva undervisningen och som är af långt högre
betydelse än de inlärda begreppen. »Det är icke studiernas bokstaf
utan deras anda, som är det väsendtliga,» säger han, och häri
instämma vi säkert alla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free