- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
240

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

folkets stamförvandter och Castrén fortsätter dessa forskningar
bortom gränsen emot Asien, med föresatt mål att bestämma den
finska folkstammens utbredning, dess ursprungliga boningsorter
och dess plats inom folkens familj, genomströfvar Lönnrot på
sina skidor de ödsligaste delar af Finland och närmaste
gränstrakter i Ryssland för att ur folkets mun hopsamla
Kalevala-sångerna, hvilka han sedan sammanställer till en stor episk dikt,
innehållande i åskådlig bild det finska folkets hedniska gudalära,
dess ursprungliga verldsåskådning, lif, seder och karakter.
Lönnrots verksamhet stannar dock icke dervid, utan han upptager i
sig, kan man säga, alla riktningar, i hvilka arbetet för den finska
litteraturen och det finska nationalmedvetandets höjande före
honom uppenbarat sig, samt räcker handen till ledning och stöd
åt hvarje finsk forskare, hvilken i någon riktning vill fullfölja
hans verk. Så gäller om alla dessa män, hvad den ännu lefvande
Lönnrot i ett minnestal yttrat om Sjögren: »Det finnes hjeltar
äfven utanför slagfältet, hjeltar i försakelse, hjeltar i lärdom,
hjeltar i ett ihärdigt arbete, hjeltar i ett okufligt, alla hinder
och motgångar trotsande mod och det vore att önska för
mensklighetens väl, att dessa fredens hjeltar vore lika talrika, eller
fast talrikare än krigets.»

Men vi öfvergå nu till en teckning af dessa män hvar för
sig, begynnande med

Anders Johan Sjögren, enda barnet till en byskomakare,
och född 1794 i Sidikkala by invid Kymmene elf. Fadren hade
beslutit lära sonen sitt eget yrke, men gossens tidigt röjda
läslust och klara uppfattningsförmåga väckte presterskapets i
församlingen uppmärksamhet, och snart beslöts att lilla Anders
skulle sändas i skola. Att svårigheter härvid förestodo, det var
ögonskenligt, men dessa kunde öfvervinnas och lilla Anders måste
redan vid sju till åtta års ålder bereda sig på strid. Den första
svårigheten gällde — svenska språket. Kännedom häraf var
nämligen ett oeftergifligt vilkor för inträdet i skolan och Sjögren
kände endast sitt modersmål, finskan. Snart var dock detta hinder
bekämpadt och Anders intogs nu i Lovisa skola. För att från
denna småningom uppnå universitetet och lagerkransen fordrades
för den utfattige gossen en hård kamp. Han gick den till möte
med den oböjligaste jernflit. »Äfven på resor, under det han
satt i skjutskärran eller slädan och skjutskarlen skötte tömmarne,
skötte han sin bok för att medhinna dagens föresatta pensum
deri.» Men med ali denna flit samlades ännu icke det oumbär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free