Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
ligaste spelare. — — En liten del af denna nomadstam är
omvänd till kristendomen, lefver i fasta bostäder och idkar
åkerbruk; de öfriga äro afgudadyrkare och stå under ledning af
sina prester, schamanerna, hvilka senare afsigtligt qvarhålla dem
i den gröfsta vidskepelse, och sjelfva i nästan medvetslös
öfverätning uttala profetior och besvärjelser. Buräternas osnygghet
öfvergår all föreställning. De bära sina pelsar på blotta
kroppen och små ludna mössor på sina rakade hjessor, der blott en
liten hårtofs qvarlemnas. Små ögon, låga platta pannor,
fyrkantiga ansigten med höga kindknotor och gulblek färg äro
stammens yttre kännetecken. Om qvällarne slår burjäten upp
sitt kägelformiga lilttält, tänder elden, hvars rök utgår genom
en öppning i toppen af tältet, och lägrar sig deromkring på,
filtar, med familjen. Nakna barn tumla sig mellan de
uppvuxna, hvilka sysselsätta sig med att med tänderna sönderrifva
och tillforma djurfällar, slipa pilar, gjuta kulor eller valka filtar.
De förmögnares älsklingsspis och hufvudföda är ett slags té af
affallna och skämda teblad, pressade med gummi i form af
tegelstenar, hvilka sedan bitvis krossas och blandas i mjölk
tillika med mjöl och något fett. Burjäten älskar till ytterlighet
tobak, hvilken planta också odlas mycket i södra Siberien.
"Den 26 augusti", berättar baron Rosen, "hade vi gjort
halt och slagit upp våra tält. Alla hade sökt hvilan; jag
ensam fick ingen blund i mina ögon. Tälten voro uppslagna
utmed landsvägen, som öfver en bäck ledde inåt skogen.
Plötsligt hörde jag ljudet af bjellror och rullandet af en postvagn.
Jag blickade ut genom tältöppningen och såg en grön slöja
svaja inifrån postvagnen. Nästa sekund hade jag kastat rocken
öfver axlarne ocli ilat ut. Tältkamraterna sökte qvarhålla mig;
förgäfves! Skyltvakterna ville kasta sig öfver mig, men jag
undkom dem; postvagnen höll stilla, och nästa ögonblick lag
min hustru i mina armar. Vakterna stannade, orörliga, och jag
hängaf mig de första ögonblicken åt en outsäglig glädje."
Oron för hustrun, som var utmattad och kraftlös, återförde
honom till känsla af det närvarande. Genom kommendantens
godhet tilläts han dock att taga bostad tillsammans med sin
fru i den närliggande byn, under det att kamraterna åtogo sig
hans befattning med matutdelning m. m. Tiden förgick under
idel frågor och svar, rörande sonen, anhöriga och vänner,
svårigheten vid afresan, äfventyren under vägen m. m. Baronessan
berättade huru också hon måst afsäga sig adelskap, arfsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
