Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par tjenare; för skörd och tröskning måste arbetare legas. Men
att för penningar erhålla arbetare under skördetiden, säger
baronen, möter, i anseende till den fåtaliga befolkningen, stora
svårigheter, och låter sig i sjelfva verket endast göra i kraft af
en, penningelönen åtföljande, "festbjudning". Då infinner sig det
nödiga antalet män, hustrur och flickor, hvar och en
medförande sina helgdagskläder, jemte verktygen. Från tidigt pa
morgonen arbetades nu med all flit. Under tiden tillagar
husfrun kål, gröt och bakverk och dukar bordet midt på gården.
Omkring kl. 7 slutar arbetet och vid ljudet af tvä gigor och en
flöjt samlas folket att tvätta och kläda om sig. Derpå helsa
de husfrun, sätta sig till bords och spisa med en matlust, som
står i förhållande till det trägna arbetet. Efter måltiden börjar
dansen, som varar nästan oafbrutet till soluppgången. "Hvar
de taga krafter ifrån utgjorde min ständiga förvåning", tillägger
berättaren. "Till och med då spelmännen hvilade, fortfor
dansen under det männen och qvinnorna ömsevis sjöngo."
För öfrigt sysselsatte sig de båda makarne ifrigt med studium
af läkekonst och farmakopé — en kunskap, som är oumbärlig
i detta land, der styrelsen ej bekostar mer än en apotekare pä
40,000 innevånare, spridda på ett område af 500 werst. Baron
Rosen var dessutom mycket upptagen med sina söners
undervisning, samt med öfversättningar till ryskan.
Utom Dekabristerna funnos i Kurgan åtskilliga andra
stats-förbrytare, mest polacker, och gatorna hördes ofta genljuda af
den polska frihetssången: "An är Polen ej förloradt!" Äfven
öfverfördes till Kurgan från militärkolonierna i Staraja Russa
soldater och bönder, hvilka, ur stånd att uthärda det gränslösa
förtrycket under dåvarande kolonialsystem, gjort uppror och på
vanligt slafmanér tagit hämnd på sina plågare. "Ännu i dag",
säger förfin, "kan jag ej utan en rysning tänka på dessa
militärkolonisters gräsliga lidanden och lika gräsliga hämnd."
Inströdda, likasom här, bland beskrifningar på familjens
enskilda lif, eller på sedvänjor och folkfester i Siberien,
återfinner man en mängd enkla fakta, hemtade ur det inre af
statslifvet och i sig sjelfva alltför talande att behöfva några
kommentarier. Så omtalar förfin besöket af en gammal vän,
generallöjtnant Petersen, hvilken afsagt sig befattningen som chef för
ett militärdistrikt, emedan han ej var i stånd att bekämpa
oredligheten hos sina underlydande, hvilka dessutom aldrig tröttnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
