Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
nytt tidskifte medfört någon ny reform, något nytt steg framåt.
Denna utveckling har likväl försiggått så stilla, lugnt och
gradvis, att man endast genom att kasta en blick tillbaka kan rätt
fatta längden af den väg, som sålunda blifvit tillryggalagd.
Månget lagbud, nu så införlifvadt med det allmänna
medvetandet, som hade det i mansåldrar varit gällande, var likväl, för
blott få år sedan, en nyhet, som uppfyllde mången med den
lifligaste oro. Vi erinra här först om den lika arfsrätten såsom
det första steg, hvarigenom qvinnans menniskovärde och
likställighet med mannen grundsatsenligt erkändes. Många och
heta voro de strider, som utkämpades om denna fråga. "Skall
jag fråntaga mina söner för att rikta mina mågar?" frågade sig
riddarhusets mäktiga magnater, troligtvis då utan aning om att
mågens rättighet öfver dotterns arf någonsin skulle kunna
ifrågasättas. Detta var på 1840-talet, Icke långt derefter började
inom riksdagen enstaka röster höja sig för att bringa under
diskussion det redan år 1825 af lagkomitén väckta förslaget
om ogift qvinnas myndigblifvande vid viss ålder. Att äfven
denna fråga var en af dem, som icke kunde falla, bevisas bäst
genom den ihärdighet, hvarmed den, under en eller annan form,
oupphörligen, riksdag efter riksdag framträdde, tills den
slutligen, i början af år 1860, gick igenom, i trots af både högsta
domstolens och hofrätternas afstyrkande utlåtanden.
Det vilkor om anmälan inför rätta, som i början ansågs
nödvändigt att bibehålla, bortföll äfven efter några få år. Skada
blott, att steget ej togs fullt ut. Sedan ogift qvinna fått sig
tillerkänd samma rättighet att blifva myndig, som mannen, synes
intet skäl vara förhanden hvarföre denna rätt ej skulle få
tillfalla henne vid samma ålder som honom, d. v. s. vid 21 år.
Ingen torde bestrida, att mannen utvecklas senare än qvinnan.
Vid 21 års ålder är han vida mera omogen än hon; ja, icke
sällan händer, att han ännu då är skolgosse, under det att hon
redan är maka och mor. Men utom det oriktiga i sjelfva saken
kan detta qvinnans sena myndigblifvande äfven för henne
medföra praktiska olägenheter, genom att hindra hennes fria val
af yrke eller studier. Vid 25 år är det i allmänhet för sent
för henne att börja en längre kurs, ifall målsman förut lagt
hinder derför. Att blifva myndig vid 21 års ålder torde
derföre vara lika berättigadt och af behofvet påkalladt för qvinnan,
som för mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
