- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
54

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

den anspråkslösare signaturen fått gifva rum för namnet i dess
helhet — något som måhända tolkats såsom ännu en yttring
af benägenheten, att onödigt och utan förbehåll prisgifva sig
sjelf. Huru som helst synes oss kritiken hafva fällt en alltför
skonslös dom öfver detta sista häfte, utan att gifva sig mödan
att upptaga guldkornen bland den myckna slagg, det utan
tvifvel innehåller. För att bilda en motvigt härtill vilja vi
företrädesvis uppsöka guldkornen och, der ännu något slagg vidlåder
dem, antyda reningsmedlet.

Först i häftet möter oss en sång om sången, ett litet
fint, stämningsrikt stycke, deri förfin helt ödmjukt ber om lof
att få sjunga ut hvad som lefver inom henne, och tillika
framkastar ett tvifvel om sångens berättigande, hvilket sedermera
likt en olöst dissonans bryter sig genom hennes ackorder.

Får jag sjunga?

Ack, liten fogel uppå grön qvist.
Du kan mig svara, du kau det visst,
Om sången skall himmelen ärfva?
Sjung, sjung, liteu fogel, af hjertats grund
Och svara mig se’n. när du hvilar i lund,
Om sången kau hjertat förderfva.

Du tror det ej; men pä verldens dom
Du aldrig täukt, blott på äugeus blom
Och bäcken som sqvalpade nära.
Du bländades ej af verldens sken,
Men gömde (lig blyg på löfrik gren,
Du kände blott hjertats lara.

Så ljum eu vindfläkt ock mig har smekt,
Men huv med tonerna läuge jag lekt,
Nu bor blott i dem min lycka.
Är det eu synd? Du vet det nog,
Du lilla fogel i villande skog,
Men ej dina sånger dig trycka.

Det är ett slags skaldebekäunelse, som vidare utvecklas i
följande

Sonett.

Du lilla blomma, hur du blicka kau,
Som ville du eu själ af mig begära!
En sådan bön den går mitt hjerta nära;
Sjelf så en gäng jag längtade och brann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free